Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - I Valdemar Atterdags fotspår på Gotland. Av Bengt Thordeman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Valdemar Atterdags fotspår på Gotland
ting med säkerhet. Kanske ha vi dock
rätt att i de folkliga traditionerna om
händelserna före härjningståget se ett
bleknat minne av ett dylikt
mullvadsarbete. Sägnen vill nämligen veta att
kung Valdemar själv under vintern 1360
— 61 i förklädnad varit över på Gotland
för att spionera och förbereda sitt
överfall. Det är i huvudsak omkring tvenne
i grund och botten mycket likartade
händelsekomplex som dessa sägner röra
sig. Den ena berättar att till Visby
inflyttat en rik hantverkare, Nils Guldsmed,
som har en skön och stolt dotter. De
gotländska ungersvennernas många
frierier avvisar hon med hån, och dessa
svara med att ge henne öknamn och
dikta nidvisor om henne. Guldsmeden
tar emellertid en grym hämnd genom
att bege sig till den danske kungen och
intala honom att plundra Gotland,
varvid han målande beskriver rikedomen
på ön med de bekanta orden: svinen
äta ur silvertråg och hustrurna spinna
på guldtenar. Olika versioner utveckla
sedan händelserna så att Valdemar, lockad
av guldsmedens förespeglingar förklädd
till köpman rest över till Visby, där det
skulle kommit till en kärlekshandel
mellan konungen och guldsmedens dotter.
Den andra episoden tilldrager sig på
Unghanse gård i Öja socken, belägen
mitt på det näs som skiljer Gotlands
sydligaste del, Storsudret, från det
egentliga Gotlandslandet. Denna trakt är en
av den på sevärdheter överallt så rika
Östersjö-öns allra mest fängslande.
Naturen växlar från Fidebygdens
karaktärsfulla enkla linjer till de mjuka och
ögon-smekande blomsterängarna kring Öja
kyrka, vilka ha till effektfull bakgrund
Storsudrets monumentalt nakna och öde
hedar. Aven kulturens minnesmärken
foga sig värdigt in i denna krävande
naturliga miljö. Framförallt har trakten
kännetecknats av de medeltida präktiga
Jungfrutornet i Visby
stads-vi u r.
boningshus som här funnits. Just vid
Unghanse gård fanns ända till år 1866,
då det av ägaren nedrevs —- med
vederbörligt tillstånd! —, mäktiga ruiner av
ett minst två våningar högt stenhus med
välvda salar, ett veritabelt stormanspalats,
varav nu ej finnes sten på sten. Hit
skulle Valdemar ha kommit under sin
spejarfärd på landsbygden, och hit
förlägges det av alla hans äventyr som
mest omhuldats av folket, och som åter
och åter berättats och omdiktats. På
följande sätt berättades mig sägnen av
gårdens nuvarande, mer än 70-årige
ägare, som själv hört den av sin farfader
och som sade sig vara den sjätte
generation, som tagit gården i arv från far
till son.
När kung Valdemar kom till
Unghanse, som var hövding över Gotlands
södra treding, höll denne just bröllop
för ett torparfolk. Valdemar, som var
förklädd till tiggare, satte sig innanför
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
