Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De tre önskningarna. Av Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tre önskningarna
o
Av Artur Möller
IA FEMTE DAGEN efter
månskiftet plägade
mahara-jan av Nagpur avkunna sin
dom över de undersåtar, som
enligt landets lagar förverkat livet. Dessa
lagar, som voro mycket gamla, medgåvo
egentligen inte något annat straff än
halshuggning.
Adjmer den vise hade icke velat
frångå en tradition, som hans företrädare
lämnat honom i arv. Själv ansåg han
dödsstraffet som det mildaste av alla,
ty det var bättre att övergå i annan
existensform än att leva fängslad och
vanärad bland människorna. Att
delinkventerna i allmänhet inte delade denna
uppfattning, visade blott deras klenmod och
ringa förstånd.
Denna gång undertecknade han
dödsdomen över tre män, som samtliga
undandragit sig att deltaga i kriget mot Solapur.
Som Adjmer den vise i själ och hjärta
var pacifist, skulle han helst ha låtit
dem löpa, men detta kunde ha medfört
allt för betänkliga politiska konsekvenser.
Lagarna voro dessutom heliga. Men
envar av de tre livdömda beviljades som
en särskild nåd att få sin högsta önskan
uppfylld under det dygn han ännu hade
kvar att leva.
Då bödeln, som overbragte detta glada
budskap till de dömda, återkom från
fängelset, sporde honom Adjmer,
angelägen att ständigt utvidga sin kännedom
om människan, vilka önskningar de tre
hade framställt.
»Den förste, sade bödeln, begärde att
få sin middag serverad från maharajans
kök, men minst tre portioner av varje rätt.»
Adjmers överläpp krökte sig föraktfullt.
»Beviljat», sade han. »Den mannen
kommer att återfödas som ett svin.»
»Den andre», återtog bödeln, med
nedslagna ögon och något svävande på
målet — »den andre begärde att få
tillbringa sista dygnet av sitt liv i
maharajans harem.»
Adjmers ögonbryn drogos ihop, och
en mörk blixt sköt ur hans pupiller. Men
efter en minuts eftertanke yttrade han
med fullkomligt lugn stämma:
»Brottslingens önskan är förmäten, men
den är icke onaturlig. En maharaja har
ännu aldrig svikit sitt ord. Hans önskan
är beviljad! Men han kommer i nästa
tillvaro att springa omkring som en
hingst eller en tupp. Jag hoppas att den
tredje skall ge mig en högre tanke om
människan.»
Bödeln skakade på huvudet.
»Den tredje låg på sin brits och sov.
Då jag väckt honom, förebrådde han mig
bittert att jag avbrutit en vacker dröm.
Och sedan jag framfört mitt ärende,
yttrade han blott: Ge mig då en sömndryck,
men tillräckligt stark, så att jag får sova de
tjugufyra timmar som återstå mig att leva!»
Maharajans anlete hade blivit tank-
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
