Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Harriet Löwenhjelm. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Holmberg
»Du ber minsann roliga böner du,
men du haver behagat Herran.
Statt upp från ditt läger, ty si, ännu
i natt skall du färdas fjärran.»
På sin skuldra han tog mig och med ett brus
sina väldiga vingar han spände
och så flög vi allt högre i månens ljus,
men sen har jag glömt vad som hände.
Det är en spiritualitet som har förvandlats
till spiritualism.
Harriet Löwenhjelms efterlämnade poem
bilda en religiös diktsamling. Harriet
Löwenhjelm, som blivit religiöst uppfostrad, hade
alltid varit troende i teoretisk mening;
troende i praktisk mening blev hon först då
hanen gav sin signal och hon blev på
allvar sjuk. Hennes religiositet är inte
Gudsreligiositet, ty hon kan t. o. m. tangera en
viss satirisk ton mot världens skapare och
styresman, utan Jesusreligiositet. Den unga
stiftsjungfrun —- Harriet Löwenhjelm ägde
denna bland adliga ungmor vanliga titel —
blir i sina Jesusdikter ett stycke nunna som
besjunger brudgummen. Först i dem är det
som hon utan artistisk omskrivning behåller
sin egenskap av kvinna. I bild liksom i ord
utmynnar hennes konstnärskap i viss mån i
Jesusmotivet. Hon har på den traditionella
grundvalen sin egen Jesus: mager, blek,
lång, med spetsigt skägg och ett visst tycke
av förnämhet. Jämsides med bilderna talar
hon till honom i fromma, förtroliga verser:
Du milde Jesu, som står så skön
och blek på din Faders sida,
bed för mig, bed att han hör min bön,
du, som ömmar för alla som lida!
Jag har inte kraft att begära,
jag äger ej rätt till att få.
Bed för mig, bed hos din Fader,
bed att jag får ändå!
O Christe. När du på jorden gick
bland oss, som i skuggor vandra;
säg, om du ville vad inte du fick?
Bar du lust och kval som vi andra?
Jag har inte kraft att begära,
jag äger ej rätt till att få.
Du milde och nådige Christe,
kan du, säg, kan du förstå?
I ali Jesusreligiositet är det
försoningsmotivet, förlossningsmotivet,
frälsningsmotivet som skjutes i förgrunden. Man kan i
viss mån sätta sig in i detta motiv och
därmed få en väg till förståelse av denna
unga kvinnas Jesusdikter, även om man själv
överhuvud taget icke räknar de religiösa
tingen till faktas värld utan till inbillningens.
Jesus försonar på två sätt. Han försonar
våra skulder därigenom att hans gestalt,
som vi själva ha skapat, är ett
vittnesbörd om att vi, även om vi begå dåliga
handlingar, i gengäld åtminstone tänka ädla
tankar. Det är det första. Det andra är
att han försonar oss med lidandet
därigenom att vi i honom ha format oss
inbillningen om en man som led mera än vi.
Det är möjligt att detta sätt att se saken
inte var Harriet Löwenhjelms — ehuru det
heller inte är alldeles uteslutet att även
hon kunde ha resonnerat på ett liknande
manér. Hur som helst så är denna tolkning
av motivet en arbetshypotes, genom vilken
man kan läsa dessa dikter på ett sätt som
gör dem tillgängliga även för dem som
icke räkna sig själva såsom i ordets vanliga
bemärkelse kristna. Det är ens egen
förlust om man icke kan finna en modus
legendi, varigenom det är en möjligt att ta
till sig och sentera Harriet Löwenhjelms
religiösa dikter. Den underligaste och
underbaraste av dem är kanske en liten
påskdikt på två strofer om Jesusödet:
Nu våras det åter och påsken är när
och luften så klar är vorden,
nu vandra Vår Herre och Sancte Per
ånyo omkring här på jorden.
En stund ha de lämnat himmelens hem,
på smältande vägar de skrida.
Månn’ vandringen går till Jerusalem
och månn’ de gå upp för att lida?
Man behöver inte tvivla på värdet av
dessa fromma poem. I en rymd där
trafiken sedan länge varit med pinsam och
in-spirationsförlamande noggrannhet reglerad
prövade denna unga artist sin egen aviatik
på smärta, djärva vingar.
4-
Om Harriet Löwenhjelms biografiska
omständigheter upplysa tillgängliga källor att
hon var dotter av en högre dragonofficer,
att hon var född 1887 och dog trettioett
år senare, och att hon gick en tid på
konstakademien. Härtill kan läggas att
hon studerat några år vid Sandströmska
seminariet i Stockholm, som extraelev,
alltså utan planer på att bli lärarinna, och
när hennes sista bok kom ut skrev en av
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
