Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Walther Rathenau och Sverige. En studie av Klaus Albrecht. Övers. från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walther Rathenau och Sverige
Man började till och med uppfatta hela
hans person som oärlig och bakom allt vad
han gjorde söka planer som skulle
hemlighållas för allmänheten, men till vilkas
förverkligande den bakslugt utnyttjades.
I Sverige ställde man sig avvisande till
dessa antaganden, emedan man redan trängt
längre in i förståelsen av hans verk,
emedan man redan kände, att man gemensamt
var på väg till »själens rike».
Vid denna tid inträffade — just i
Sverige — något som kastade en blixtsnabb
och skarp belysning över hela den
situation, som uppstått kring Rathenau genom
missuppfattningen av hans ideer. En grupp
tyskar i Stockholm (tyvärr ha namnen fallit
mig ur minnet, initiativtagaren var en
medelålders affärsman) föreslog den i Weimar
sittande nationalförsamlingen att välja
Walther Rathenau till rikspresident. Förslaget
mottogs i Weimar med ett minutlångt
skallande skratt. Av en händelse var jag
personligen närvarande; jag reste samma dag
tillbaka till Berlin och berättade det på
kvällen för Rathenau i telefon. Han hörde
alldeles tyst på min upprörda berättelse
och sade sedan efter en lång paus: »I
Sverige skulle man icke ha gjort det».
Sverige, hans »okända hem», blev nu
för honom verkligen ett hem. Man
sysselsatte sig allt mera med hans böcker,
visserligen alltjämt mest med de »arbeten,
vilka så att säga uppstått som biprodukter
och beträffande vilka jag ännu är tveksam
om de bort skrivas eller ej». Trots detta
trängde dock »det okända, det fjärran
hemmet» allt mera in till medelpunkten av hans
skapande, om också ibland på
egendomliga sidovägar. »Reich der Seele» kom till
och med ut på svenska, men i en dåligt
populariserande och slätkammad
översättning, vari översättaren kom till orda mera
än författaren.
Under tiden nådde i Tyskland
revolutionen sin höjdpunkt, och nu som förut blev
Rathenau bittert missförstådd och
bekämpad. Fjärran från att söka sig fram till
hans »Reich der Seele», sökte man nu en
mördare, som var beredd att undanröja
honom och hans orostiftande ideer.
Medan kampen rasade allt häftigare och
mera oförnuftigt emot honom, levde han
ensam, »och dagens oro, som icke berör
mig, omväxlar med aftonens stillhet, som
tillhör mig». Dock allt emellanåt är det
något som i blixtbelysning visar hans
ensamhets stolt förborgade lidande. Då han
ännu ganska sent finner en vän, av vilken
han känner sig och sitt verk vara förstådda
som av ingen annan, då gläds han åt
upptäckten »att vi äro nästan lika gamla».
Tidningarna offentliggöra dagligen nya
listor på dem som skulle mördas, och
alltid stod hans namn överst. Vid denna tid
kom jag till Tyskland och skrev till honom
ett bekymrat brev. Hans svar, som är så
betecknande för honom och hans sätt att
umgås med människor som stodo honom
nära, vill jag citera. Det är daterat den 2
oktober 1920.
Min käre vän Klaus, Bliv icke förskräckt över
mitt brevpapper men jag har i kväll intet annat
att tillgå. Den stackars lilla flickan blev hastigt förd
till ett sjukhus — ett som var alldeles olämpligt —
jag fick veta det för sent. På andra dagen besökte
jag henne, det var en otrevlig feberaktig influensa,
hon plågades mycket av sin hosta och fick ligga i ett
rysligt rum tillsammans med tre andra. Nu är hon i
ett hyggligare rum — sjukhuset är en massanstalt, en
eländets stad — jag kunde inte gå dit igen, därför
att jag blev sämre. Herman (betjänten) håller mig
underrättad. Jag tror och hoppas att det värsta är
över. Hon längtade mycket efter Er: när hon kom
till mig, hade hon med sig alla Edra brev, och vi
talade nästan bara om Er.
Det är snällt av Er, lille Klaus, att Ni har tänkt
på mig, och det är vackert av Er kära mor att hon
hade så stark tillförsikt. På första listan stod jag
sannolikt; sedan förlorade de väl aptiten.
Kom snart, käre Klaus, det vill säga när Er kära
Mamma släpper Er, ty hon har sannerligen rätt att
en gång få ha Er riktigt hos sig igen. Men sedan
får Ni berätta en hel bok för mig. Och jag sitter
vid ugnen och nickar betänksamt med huvudet.
Vi ses snart. Er R.
3-
Samtidigt inträffade — åter i Sverige —
en ny tilldragelse, vilken djupare än
någonting annat uppenbarade det missförstånd,
som även i vännernas trånga krets rådde
kring Rathenau och hans verk.
Det av den tyske affärsmannen i
Stockholm väckta förslaget lockade en tysk
nationalförsamling att skratta. Ett öppet brev,
skrivet i Svenska Dagbladet av Rathenaus
vän doktor Bjerre, bragte dem som stodo
i förbindelse med hans tankevärld till
besinning.
Doktor Bjerre vände sig till politikern
och tysken Rathenau. Han talade om
Tysklands storhetsdrömmar, vilka nu ömkligen
1 Det var stämplat A. E. G:s styrelse.
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
