Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
hedra din fader och din moder» och Geijers
mening att vördnaden för fjärde budet gör
även nationer långlivade, kan man efter
Hopwoods pjäs ej profetera, att Imperium
Britannicum blir vidare æternum, och som
det framhållits förut, att barnens mopsighet
mot deras dagars upphov är tre gånger
starkare i U. S. A. än i England, torde
framtidsmöjligheterna där vara ännu sämre.
Emellertid påminner jag mig icke att ofta
ha sett något så lyckat komedispel som vid
Oscarsteaterns framställning av Bättre folk.
Fadern, Mr. Edward Lennox—Mathias
Taube hade den alldeles ofantligt ovanliga
sceniska förtjänsten att se ut som en
verkligt fin karl. Hans hustru Mrs. Carrie
Lennox—fru Karin Swanström minde om det
bekanta ordet: Ni hopar dumhet på
dumhet, snart kulminerar ni i dumhet. Det
var just vad hon gjorde. Obetalbart var
hennes sätt att låta det uttryckslösa
anletet först efter fem à sex sekunder reagera
för det sagda. Hon hade sökt och lyckats
forma sitt välbildade ansikte efter sin fule
broder Mr. George Grafton—herr Ivan
Hedqvist. Denne skulle vara det tänkbarast
ledsamma och lyckades, om också på ett
sådant sätt att man kiknade av skratt. När
han och svågern infunnit sig på ett enskilt
rum på restaurang »Drömmarnas palats»
för att okända observera sonens tilltänkta
dansös, hade dennas kamrat Millie—fru
Tollie Zellman fått för sig, att Mr. Grafton
var en varietédirektör. Hon slöt kanske
detta också av den fullkomliga frånvaron
av hjärtklappning, med vilken han
betraktade hennes behagligheter, och överhopade
honom i hopp om engagemang med kyssar
och de handgripligaste vänligheter. Det
var olämpligt för obefästad ungdom att se
henne, ty den kunde tro, att det hör till
vanligheterna, att dylika »artister» äro så
fyllda av spelande gott humör och utveckla
en sådan burlesk charm. Hyggliga och
stadiga unga herrar skulle vara alldeles
till-spillogivna, om lättsinnet vore så ur alla
synpunkter attraktivt som i den
oförlikneliga Millie-Tollies gestalt. Men ingen
onödig oro! I stycket är Millie emellertid en
av de ytterligt få i Hopwoods och annan
anglosachsisk dramatik förekommande
ko-kottföreteelser, som icke förefalla alldeles
jungfruligt renlives.
Alice—fru Dora Söderberg var en
älsklig liten pippi och en effektfull antites mot
Fot. Atelier Jager.
Totlie Zellman som Millie i
Bättre folk.
sin kamrat. Vet Bertie Lennox—herr Nils
Ohlin hur bra han var? Axelbred i sin
välsittande evening-dress, med ett vackert,
dumt, knollrigt, trotsigt, ibland
dagen-efter-dunkande huvud störtade han sig
obetänksamt i vilken dumhet som helst. Jag
riktigt kan känna, med vilket på en gång roat
och medlidsamt löje en latinsk ung man
betraktar honom. Hans blivande svåger,
chauffören Henry Masters—herr Hugo
Björne tog sig käck ut i sitt livré och var
lagom halvherre i sin aftondräkt.
Skådespelaren hade fint betonat den sociala
nyans eller om man hellre vill den sociala
avgrund, som skilde honom från Miss Marion
—fröken Margit Manstad, som icke bara
var söt och välklädd utan hade gjort en
liten fin studie av ett till ytterlighet
bortskämt flickebarn.
I första akten hade hon en vacker kort
klänning eller vad plagget skall kallas, som
kom en att tänka på den konservative Knut
Stangenbergs melankoliska ord, då han ser
på vår tids damdräkter:
Och sysslolös går vadornas Ulysses.
Då allt täckts av, upptäckarglädjen dör.
481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
