Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ravello. Av Mildred Thorburn-Busck - Shelley: Till mitt hjärtas drottning. Översättning av Elof Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mildred Thorburn-Bzisck
sande gnistor — fiskarbåtarna från alla
de små lägena, inkrupna i flodravinernas
mynningar.
Borta äro de hundra-årade galärerna,
som en gång styrde mot äventyret från
Amalfis och Positanos bukter, ej längre
stiga korsfarare ombord under
psalmsång och hyllningsrop! — Dessa dalar,
över vilka fromma helgon och munkar
blickade ut, de borgar och byar, mot
vilka riddare och damer redo upp på
slingrande stigar, ha väl knappast någon
annan förnyelse att vänta än den, då,
turistbilen ersättes av den projekterade
bergbanan och den amalfitanska rivieran
intar sin plats bland de andra storheterna
av samma namn. — Den epok, som de
ofta tomma hotellen längtansfullt avvakta,
då den stora, internationella turisttrafiken
blivit ett namn rikare, och den mera
folk-skyggt betonade resenären berövad ännu
en tillflyktsort för meditationer och dröm.
SHELLEY
Till mitt hjärtas drottning
Följ i kvällens stund
mig till mörknad lund
nu, när månen högt i rymden står.
Viska vill jag där
till min hjärtans kär,
vad i dagens ljus jag ej förmår.
Vid min sida då
skall du lyssna på
mycket av vad i min själ sig rör,
och din skönhets glans,
ljuv som stjärnors krans,
närmre himlens härlighet mig för.
När kring ström och torn
månens silverhorn
gjuter ut sin flod av glittersken,
hur jag glades då
i det skimret få
se dig, kära, se din blick så ren.
Vill du vid min hand
gå till skummig strand,
dröja där på stupet ovanför,
lyssna till, hur här
havet till dig bär
bruset från dess stormigt vilda kör?
Vågens raseri,
stormen som däri
blandar med dess dån och brak sin röst,
minner om vad jag
sen min ungdoms dag
gömt av kval och oro i mitt bröst.
Följ i kvällens stund
mig till mörknad lund
nu, när månen högt i rymden står.
Viska vill jag där
till min hjärtans kär,
vad i dagens ljus jag ej förmår.
ELOF HELLQUIST.
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
