Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kore-typen inom den grekiska plastiken. En studie i kvinnotoaletten sådan den tedde sig för 2500 år sedan. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Hjertén
i halslinningen. »Peplosen» är gördlad
kring midjan och faller nedåt i några
skarpa veck, som nästan påminna om en
modern sportkjol; upptill har den ett
»överslag», som faller tillbaka ned till
midjan nästan i form av en jacka, vilken
antingen lämnas öppen eller agrafferas i
sidan. Den är framtill sirad med tvenne
breda vertikala gröna1 lister med
utspa-rade vita rundlar; både »jacka» och »kjol»
ha bårder, under ett »lesbiskt kymation»
i grönt en palmettkrans i rött, den
sistnämnda nu tyvärr bleknad; resten
av »kjolen» har några sparsamt
utströdda åttauddiga, raklinjiga stjärnor
med varannan spets röd, varannan grön.
Denna arkaiska kvinnodräkt, i vilken man
ännu tycker sig förnimma ett sista eko av
den i trå snidade cylindriska kultbilden av
grekiska gudinnor, det s. k. xoanon, och
som i sin stränga kolonnartade resning
stilistiskt går så förträffligt ihop med den
doriska arkitekturen, förblev även i
senare tid den förnäma grekiska kvinnans
officiella dräkt: ännu hundra år senare
finna vi den exempelvis i de berömda
gavelgrupperna från Zeustemplet i
Olympia, där både drottningen, Sterope, och
prinsessan, Hippodamia, bära den. Inom
dagsmodet hade den då redan så länge
varit undanträngd av den joniska
dräkten, att den kanske nu höll på att bli
modern igen. Samtliga övriga här avbildade
damer äro klädda »à la ionienne». Den
joniska dräkten består av tre plagg.
Underst bäres chitonen — av linne enligt en
så fin sagesman som Thukydides. Denna
var mitt framtill smyckad med en bred
och synnerligen elegant bård, »paryfé»,
nästan alltid bestående av en enkel eller
dubbel meanderslinga (»à la grecque») i
rött och grönt, med tomrummen utfyllda
med prickar, kors eller små palmetter.
1 Om det är fråga om blått eller grönt är
osäkert; jag skriver grönt, emedan det nu ter
sig så för mitt öga.
Som chitonen är något längre än
kroppen, bäres den endast undantagsvis rakt
nedfallande. (Bild i och 4.) I allmänhet
fattas och upplyftes den, vanligen med
vänster men ibland med höger hand, och
någon enstaka gång i plaggets mittpunkt,
mitt för »paryfén» (bild 3) men nästan
alltid så att den drages starkt snett åt
ena sidan, varvid »paryfén» kommer att
bilda en fri och mot övriga linjer vackert
kontrasterande båglinje samt de undre
extremiteternas och den kvinnliga abdomens
graciösa våglinjer plastiskt accentueras.
(Övriga bilder.) Över chitonen bär den
joniska modedamen en »chitoniskos» av
ylle, räckande till strax nedanför midjan,
vars i vertikalplanet svagt och likformigt
ondulerande maskvävnad behagfullt
kontrasterar mot chitonen (särskilt tydligt å
bild x och 3). De flesta författare, bland
dem fransmannen Lechat och dansken
Jörgensen, anse, att detta endast är
chitonen, vilken ovan gördlingen draperar
sig på ett annat sått än under densamma,
men enligt min mening, som delas av
Bochlau och Collignon, uteslutes detta av
sådana bilder som 2 och 3, vartill
kommer att denna del av dräkten ofta har sin
egen färg, i det den är helgrön, vilket
svårligen kan tillskrivas blott artistiskt
konventionella skäl. Denna chitoniskos,
som nästan påminner om en »pèlerine»
eller »sweater», var kring halsen försedd
med en glatt linning, vanligen historierad
— på bild 8 med fyrspann, nu bleknade
— och längs armarnas yttersidor med en
bård. Över chitonisken bars slutligen det
mest pittoreska plagget, manteln eller
»himation», vilket gav bildhuggaren de
rikaste, tillfällena att briljera med sin
konst. Den var egentligen endast ett
rektangulärt stycke tyg, av ylle, men, som det
förefaller, med oändliga möjligheter till
drapering. Den kunde bäras rakt
nedfallande från båda skuldrorna (bild 1), som
en sjal, i vilken de lyftade armarna bilda
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
