Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Universitas Regia Upsaliensis. En blick på Upsala Universitets öden under de gångna 450 åren. Av Arvid Hj. Uggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Universitets Regia Upsaliensis
Gustavianum, den av Gustaf II Adolf på 1620-talet uppförda
Nya akademien.
Tornet med kupol uppfört 1662 av Olof Rudbeck d. ä., övervåningen höjd 1687—Qi.
Byggnaden inrymmer nu vissa museer och seminarier.
lern, som avgör saken med närboende
biskopar och två medlemmar av Svea
Hovrätt.
Det skulle dröja, innan fullt liv göts i
de nya formerna. Särskilt kom
rektorsämbetet att betyda mindre än det borde,
då funktionstiden för varje innehavare
var endast ett halvt år. Att besätta det
så väsentligt vidgade antalet lärostolar
mötte också svårigheter. Till de av
konungen föreskrivna hade 1622 kommit
ännu en, den genom den nye
universitetskanslerns donation tillkomna bekanta
Skytteanska i vältalighet och politik. Det
var särskilt de nästan helt nyinrättade
juridiska och medicinska fakulteterna som
voro svåra att besätta med dugliga män.
I den förra verkade dock från 1634
Johannes Loccenius, som genom sin
Synopsis och sitt Lexicon juris Svio-Gothici
blivit — vid sidan av Stjernhöök — den
svenska rättsvetenskapens grundläggare.
Bland medicinarna har särskilt Joh.
Franc-kenius förvärvat sig namn som botanist
och farmakolog.
Drottning Kristinas korta regering har,
oaktat hennes livliga intresse för
vetenskapliga sysselsättningar, ej lämnat djupa
spår i universitetets utveckling. Snarare
bidrog hennes godtyckliga ingripande, särskilt
genom utnämningar av professorer utom
universitetets ståt, att vålla en viss oreda
i dess ekonomi. Karl Gustafs regemente
är minnesvärt främst genom de nya
konstitutioner, som av honom utfärdades 1655
och som voro en frukt av ingående
överläggningar mellan konsistoriet och
regeringen. De kommo att sedermera —
frånsett ändringar genom talrika senare kungl,
brev — gälla ända till 1852, då nya
statuter, gemensamma för rikets båda
universitet, utfärdades. Ett drag som faller
i ögonen i 1655 års konstitutioner är att
renlärighetskravet där framhålles t. o. m.
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
