Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Vår svenska encyklopedi. Av Eugen Fahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Etl gen Fahlstedt
Ständig rådfrågning av främmande
visdomskälla måste ju ock inverka ogynnsamt
på känslan för det egna modersmålets rykt.
I Norden tog då äntligen Sverige
initiativet till ett bättre tillstånd i och med Nordisk
Familjebok, vars grundläggande upplaga
utgavs 1876—99. Förläggare var i huvudsak
boktryckaren Christian Gernandt, och på
hans anmodan åtog sig språkmannen lektor
Nils Linder att leda företaget.
Huru Linder och hans efterträdare gått till
väga vid att organisera och utarbeta verket,
förtjänar kanske att hugfästas.
Ett sådant göra är inte bara att beställa
artiklar och befordra dem till trycket. Så
enkel är verkligen ej saken. Den utsedde
huvudredaktörens första åtgärd blir att samla
omkring sig en redaktionsstab av akademiskt
bildade män. Man uppgör en grundläggande
alfabetisk ordförteckning (stommen)
medelst fortlöpande studier av allehanda
lexikon, uppslagsböcker, bokkataloger, tidningar
och tidskrifter; man forskar i vetenskapliga
arbeten, arkiv och bibliotek. Stommen delas
sedan upp i vissa huvudämnen. De artiklar,
som icke skrivas på redaktionsbyrån,
remitteras till speciella fackmän, och ofta ges åt
dessa riktlinjer för artiklarnas behandling.
Åtskilliga av fackmännen bli rådgivande för
hela sitt område och föreslå i många fall
någon särskild specialist till att behandla
viss del därav. Överenskommelse knytes med
skriftställare ej endast i Sverige, utan i de
nordiska grannländerna. Även utanför
Norden har man sökt sig medarbetare för att,
i synnerhet då fullt pålitliga källor saknats,
få olika länders geografi, historia,
litteratur, personligheter skildrade så vederhäftigt
som möjligt genom infödda i de resp.
länderna. Olika skolor och tidsrörelser ha fått
skildras av däri bäst invigda svenska
män. När en artikel insänts till
redaktionen, bearbetas den vidare där efter
vedertagna principer för den formella
utformningen. Man genomför enhetlighet i
satsbyggnad och stavning, slår itu en alltför
lång mening, avlägsnar dubbelskrivningar.
På det språkliga uttryckets svenskhet, ans
och klarhet nedlägges vaksamt arbete. Och
icke minst förkortar man såvitt möjligt
artikeln, dock med strängt bibehållande av
de faktiska uppgifterna däri. Ofta
hemställes i detaljerad motivering till författaren,
att han måtte själv omskriva sin artikel.
Vidare tillses, att uppgifter om en person, ett
namn, en tilldragelse, ett årtal m. m. icke
svära mot andra i lexikonet; för att utröna
det rätta påkallas då undersökningar.
Manuskripten ordnas alfabetiskt och lämnas till
sätteriet. Sedan vidtar den tidsödande
korrekturläsningen, som går genom flera instanser.
Det korrekturavdrag, som sändes till
artikelförfattaren för att godkännas, innehåller
ofta i marginalen frågor att besvara angående
punkter som redaktionen funnit dunkla.
Mottagaren råkar nog bli häpen, om han
finner sin uppsats något hårdhänt omstuvad,
men endast i rena undantagsfall har någon
ondgjorts. När artikelserien föreligger
fullständig i godkänt korrektur, sker
ombryt-ning i spalter, och det ombrutna arket
underkastas förnyad, ingående granskning i
några omgångar före tryckningen. Även
denna måste följas med uppmärksamhet, i
det att därunder något missöde kan hända,
såsom att någon rad omkastats, någon kliché
skadats och snabbt måste ersättas med en ny.
Att för övrigt bland de hundratusen
uppgifter, som ett Familjeboksband innehåller,
åtskilliga oriktigheter kunna ha insmugit sig,
må ej förvåna. Aktning förtjänar då
redaktionens ärlighet att i början av varje band
bifoga en rättelselista. Med sådant besvära
sig icke de högdragna tyska, engelska och
franska konversationslexikonen. I anfall av
skämtlynne kunna landsmän ock veklaga över
massan av hänvisningar i Nordisk
Familjeboks spalter. Men vid närmare erfarenhet
skola de säkerligen finna, att dessa
noggranna hänvisningar till andra artiklar
högligen öka verkets användbarhet och till
läsarens tjänst öppna genvägar.
Under de sex år, som lektor Linder stod
i spetsen för redaktionen, ägnade han utmärkt
omsorg åt icke minst den formella sidan av
arbetet. Och genom sina goda förbindelser
i vetenskapliga och litterära kretsar kunde
han förvärva framstående fackmäns
medverkan som artikelförfattare. Redan första
häftet, som utkom våren 1875, mottogs med
allmänt bifall. Man gladdes åt utsikten att
få en värdig nationell encyklopedi. När
Linder ej längre kunde få tjänstledighet från
sitt lektorat, lämnade han 1880
redaktörska-pet, som anförtroddes åt
redaktionsmedlemmarna Theodor Westrin, John Rosén och
B. F. Olssön. Sedan den sistnämnde efter ett
par år dött, leddes huvudarbetet av Westrin
och Rosén. För tids vinnande överläts dock
bokstaven till redigering åt d: r Bernhard
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
