Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fauvismen och kubismen i Frankrike. Av Carl Gunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Gu ii ii e
storiska utvecklingen utvisar icke några
hopp utan har även härvidlag skett
naturligt och konsekvent.
På samma gång visar den franska
konsten såsom helhet även under 1900-talet en
uppenbar väsensmotsättning till den tyska
konsten. Det tyska måleriet under
1900-talet plägar ju vanligen betecknas såsom
expressionism, ett slagord som begagnats
även om modern svensk konst och också,
felaktigt, om fransk konst. Det torde vara
på sin plats att med några ord klargöra
skillnaden mellan tysk expressionism och
franskt nutida måleri, en skillnad som
bottnar i den allmänna motsättningen
mellan tysk och fransk konst.
Den moderna konstpsykologien ställer
såsom bekant mot begreppet
»uttryckskonst» ett annat begrepp »gestaltande
konst». Man har brukat hänföra den tyska
konsten under det första begreppet, den
franska under det senare. Det är givetvis
vanskligt att söka pressa in stora
grupper konst under dylika begrepp, men å
andra sidan torde en klarläggning
härigenom lättare nås.
Uttryckskonstnären söker framför allt
projiciera sin subjektivitet i sina verk, allt
i dem är på det intimaste förbundet med
hans upplevelser, och de äro alltid i viss
grad självbekännelser. Han betonar
framför allt föremålens betydelse, deras
verkning på fantasien, och även färger och
former äro därför avsedda att verka
genom sina associativa egenskaper.
Föremålen deformeras för att starkare
symbolisera ett visst uttryck.
Hos gestaltningskonstnären däremot är
sambandet mellan hans personliga
upplevelser och konstverket dolt och ofta
upphävt. Konstskapandet synes här försiggå
på ett plan höjt över ali subjektiv,
inflytelse. Vad som intresserar konstnären är
komposion, harmoni mellan färger och
former, och om deformationer förekomma, är
det enhetligheten av bildintrycket och ej
6
det subjektiva temperamentet som betingar
dem. Färger och former skola verka endast
med sina primära egenskaper och ej
genom associationer. Den expression, som
eftersträvas, är av rent formell art, och
det är de formella värdena och ej det
personliga uttryckets styrka som är kriteriet
på konstverkets halt.
En typisk gestaltningskonstnär är
Cézanne, en typisk uttryckskonstnär van
Gogh.
Med största tydlighet gör sig
ovanberörda skillnad gällande inom den moderna
konsten. Den tyska expressionismen har
t. o. m. i högre grad än tidigare tyskt
måleri uttryckskonstens ovannämnda
särmärken, ofta drivna till karikering,1 under
det att för de franska riktningarna det
formella och konstruktiva intresset är
uppenbart. När de franska målarna säga att
de söka uttryck, är det typiskt att de mena
det uttryck som ligger i färger, former
samt deras relationer.2
Då den tyska expressionismen
karakteriseras som uttryckskonst, innebär detta
dock icke, att den skulle helt sakna
gestaltningskonstens egenskaper. Tvärtom har
den samma grundval som det moderna
franska måleriet, är liksom det van Goghs
och Cézannes arvtagare och är i viss mån
att i sin utveckling betrakta som en
avläggare av »fauvismen», men trots detta är
dess mest framträdande egenskap likväl
det starka betonandet av uttryckssidan, ett
förhållande som gör väsensolikheten desto
mera påtaglig.
Hava de moderna franska riktningarna
den egenskapen gemensam att vara »ge-
1 Se H. Duves uppsats i föreg, häfte sid. 593.
2 Matisse säger också: »Uttrycket består
mindre i disponerandet av ämnet än i
disponerandet av tavlan, sättet att placera föremålen.
Det uttryck som uppkommer genom
kompositionen betingas också av den vta man har till
sitt förfogande att måla på, enär föremålen få
olika verkan allt efter den plats de ha på
bildytan.»
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
