Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fauvismen och kubismen i Frankrike. Av Carl Gunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fa u v is m en och kubisme n i Fr ankrike
Pablo Picasso: Dam med luta. 1910.
aldrig mer än delvis frigjort sig ur denna,
man hade levat på naturalistiska former,
och även koloriten hade varit övervägande
impressionistisk. Därför, när man kom till
den punkt, där man hade att välja på å
ena sidan det rena färgornamentet, å
andra sidan en återgång till relativ
naturalism och ett inrymmande av plats åt
sakligt innehåll, valde man den senare vägen.
I och med att »les fauves» omkr. 1907
slogo igenom, offrades också den
doktrinära fauvismen. De som skapat fauvismen
gjorde också slut på den. Färgen blev ej
längre måleriets härskare, och teckningen
gjordes till tjänare åt formen och ljuset.
Det var ju givet, att de olika
konstnärerna bland »les fauves», vilka, även om
deras strävanden gingo i samma riktning
och utgångspunkten varit densamma, dock
redan i början av sitt framträdande
företedde stora olikheter, under sin
utveckling skulle än mera skilja sig från
varandra.
När Matisse mildrade doktrinen, kunde
han också rikare utveckla de egenskaper
som göra honom till det nutida måleriets
störste kolorist. Hans färg får en
känslighet och doft som aldrig förut, den blir
ett överlägset spel i alla tonarter och med
de subtilaste nyanseringar, hans teckning
får en enkel självklarhet, då den frigöres
trån det ornamentala tvånget. Matisse är
dock alltid den han varit — kanske den
av »les fauves», som står mest oförändrad
sedan sitt första framträdande. Hans
allmänna hållning är densamma som förut,
661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
