Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Väinö Aaltonen. Av Aaro Hellaakoski. Översättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aarö Hellaakoski
Nurmi, överdelen. Brons. 192//.—25.
se, i vilket ämne skulpturen skall taga
slutlig form. Gipser utställer han blott i
nödfall. Då man vet, att han ända till de
senaste åren arbetat med nästan tomma
händer, kan man förstå, vilken fond av
uthållighet och rådighet det behövts att
åstadkomma inemot ett hundratal arbeten i
brons, marmor, granit och förgyllt trå,
bland dem många jättearbeten redan till
formatet. Ty det tyckes sammanhänga
med Aaltonens känsla för det
monumentala, att han gärna väljer det stora
formatet; småarbeten äro fåtaliga undantag.
Men man bör bland dem dock nämna
medaljen över Jaakko Ilkka, som höjer vår
medaljkonst från naturalistiskt hantverk
till verklig konst.
I marmor ha framförallt huggits de
talrika ljuva kvinnofigurerna och
kvinnohu-vudena. De mest imponerande av dem äro
kvinnohuvudet »Aino» (som utställdes i
Stockholm) och några »vaderske»-motiv,
sedda i en sommarlig varm atmosfär.
Skulptören anser emellertid att marmorn
icke — åtminstone under vårt luftstreck
—- lämpar sig för användning annat än i
sammanhang med inomhusarkitektur.
Därför planlägger han gärna själv en sockel
och interiör för sina marmorarbeten och
även för småbronserna.
Bronsen har erbjudit sin tjänst för de
flesta karaktärshuvudena och för tvenne
friluftsmonument, Nurmi- och Aleksis
Kivi-statyerna. Den förstnämnde känner
724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
