Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Väinö Aaltonen. Av Aaro Hellaakoski. Översättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väinö Aaltonen
Med. hjälp av guldhuvudena och sina
målningar omsmälter Aaltonen som bäst
nya stilelement för sin kommande alstring.
I det föregående sades, att guldhuvudena
redan utövat inverkan på Kivi-statyns
brons. Mest komma de likväl helt säkert
att inverka på graniten. Låt oss lägga
märke till, att den kanske ädlaste av
graniterna, det svarta halvpolerade
kvinnohuvudet, härstammar från året 1924, och att
guldskulpturerna taga sin början följande
år. De kunna på sätt och vis vara utkast
till allt underbarare granitarbeten; t. ex.
i fråga om tekniken äro de försök att
modellera med glansytor. Om blott »Musica»
uppstår i svart, polerad granit — så som
skulptören bådar — får man se vad guldet
haft att skänka det ädlaste av alla material.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
