Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gravarne. Av Ugo Foscolo. Översättning av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ugo Foscolo
35 som mottog barnet och som gav det näring,
när hennes sköte blir hans enda tillflykt,
bevarar i sin famn hans aska, okränkt
av vädrens skymf och hopens plumpa hälar
och namnet ristats in på helig gravsten,
40 varöver kärleksfullt med doft av blommor
ett vårdträd breder ut sin mjuka skugga.
Blott den, som intet kärleksarv kan lämna,
har ringa fröjd av urnan. Om han kunde
med blicken nå till andra sidan graven,
45 han skulle se sin själ bland Hades’ jämmer,
ja, söka sig en fristad under Herrens,
den gode gudens nådefulla vingar.
Så skänker han sitt stoft åt torvans nässlor,
där ingen kvinna viskar kärleksböner
50 och ingen ensam stavman hör den suckan,
naturen sänder oss från dödens kullar.
Nu rycker dock ett påbud våra gravar
långt från de frommes blickar och förmenar
de döde gravskrift. Utan kummel vilar
55 din präst, Thalia, som med sina sånger
i torftig hydda dragit upp en lager
med livslång kärlek och dig prytt med kransar.
Och du förgyllde med ditt skratt hans sånger,
som rände gadden i lombardisk vekling,
60 för vilken endast oxars bol är ljuvligt,
när de i Addas och Ticinos fähus
uppfödas för hans lättja och hans lystnad.
Var är du, sköna Sångmö? Ej jag känner
den ambradoft, som varslar om din närhet,
65 där jag i grönskan dväljs och längtar efter
min moders stilla hus. Du kom dock ofta
och log mot honom under lindens krona,
som susar sorgset nu med hängsjukt lövverk,
för det hon ej fick hägna gubbens urna
70 och skänka frid och skugga nu som fordom.
Kanhända irrar du bland fattiggravar
och söker stället, där det helga stoftet
av din Parini vilar? Honom staden,
som lättlynt smickrar sjungande kastrater,
55 Skalden Parini, vars stora dikt II Giorno (»Dagen») gisslade den milanesiska adelns
sedeslöshet och lättja. Han avled 1799 och begrovs i en stor gemensamhetsgrav utanför Milano.
732
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
