Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sagor av Jean de la Fontaine. Tolkade av Ivar Harrie - Syrsan och myran - De båda tupparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hungrig var hon. Ingenstans
ens den minsta matbit fanns.
Goda råd befunnos dyra.
For sin granne, en Fru Myra,
klagar hon till sist sin nod:
»Låna mig en smula brod
over vintern: jag år just i
lite knipa. Till augusti
gåldar jag, på syrso-ed,
kapital och ranta med.»
Myrors fel år ej att slösa.
»Vad har Fröken sommarn lång
sysslat med for näringsfång?»
frågar hon den medellösa.
»Ack jag sjöng, min båsta fru,
bara sjöng, som syrsor göra!»
»Sjöng Ni? Fägnar mig att höra.
Då får Fröken dansa nu!»
DE BÅDA TUPPARNA
Två tuppar höllo fred. En höna kom emellan.
Strax blev det krig på liv och död.
Ack, Kårlek, du var också källan
till denna bittra fejd, som vållat Troias nöd,
och av heroers blod låt Xanthus fårgas röd!
Om våra tuppars hjältedater
ett hundraståmmigt rykte ljöd
en fjårdingsvåg omkring i fjäderfänas stater,
och mången Helena med granna fjädrar sjöd
av åtrå att bli segrarns maka.
Omsider blev den ene bet:
hans vederdeloman fick segerns frukter smaka.
Den slagne hjälten drog sig i ett hörn tillbaka,
dår han i dyster ensamhet
begråt sin kårlek och sin åra,
som han såg stulna av en hänsynslös rival —
en outhärdlig skymf för riddersmån att bära!
Den fräckes åsyn jämt fördubblade hans kval,
var dag var ägnad att hans hat och hämndlust nära.
Han vässar näbben, slipar klon,
ger sitt kuckeliku trumpetens gälla ton
och piskar luften argt med vingen.
Dock, alla tuppars Gud, vars dunkla råd av ingen
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
