Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sagor av Jean de la Fontaine. Tolkade av Ivar Harrie - Det förälskade lejonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET FÖRÄLSKADE LEJONET
Grevinna, som i tjusningskraft
kan slå Behagens tre gudinnor
och vore skönast ibland kvinnor
om blott Ni mera ömhet haft,
kan val en barnslig lek behaga
Er granntyckthet, en gammal saga
om hur den gud Ni ej vet av,
gjort Djurens Konung till sin slav?
Den guden år en nyckfull herre:
såll den som ej lårt kånna vårre
ån ryktesvis hans tyranni!
Om slika ting tillåter Ni
ej att man oppet resonerar,
men har nog ingenting emot,
att Sagan temat utbroderar
och lägger ödmjukt for Er fot
den gård Er huldhet inspirerar.
For långe sen, når djurens folk
forstod vårt låte utan tolk,
på månsklig friarstråt sågs vandra
ett lejon. Jag kan icke klandra
dess uppsåt. Djurens kungaått
var jåmlik vår på många sått:
den kunde peka på, bland andra
meriter, tapperhet och vett
och uppsyn, fruktad vitt och brett.
Nog av! — en lejonprins av blodet
var stadd på morgonpromenad.
Då fick han se bland blom och blad
en liten herdedam på modet,
blev kår vid första ögonkast
och friade i största hast.
Den skönas far blev rått förlågen.
Nog var han ganska angelågen
om en ej fullt så farlig måg:
ge honom flickan fann han vådligt,
men ingen utvåg förelåg,
ty såga nej var knappast rådligt,
helst som den gamle förutsåg,
att lejonprinsen och den sköna
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
