Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ny mentalitet i Finland. Av Hans Ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Ruin
och som skall utmärka morgondagens
ungdom, den ungdom vars illusionsfria, starka
psyke redan på skolbänken kommer att
fostras genom att »studera psykoanalys
och avrita nakna modeller». Konsten är
ingenting annat än livet. Livet är ingen
förgylld gud. »Du som styr den bullrande
traktorn över fältet, Du som dansar jazz i
kaféet, ni alla som arbeta och glädjas,
kommen ihåg att konsten det är ni.»
Det är en livsberusning, som i sina
vimmelkantiga glädjesprång får en att tänka
på de kända tillfällen ur det för
modernisterna förhatliga lantlivet, då om våren
grönbetets första timma är slagen och
dörrarna till härligheten därute slås upp för
vinterns fångar. Och kanske ligger det
också någonting under detta. Åtminstone
för vårt vidkommande. En lång historia
av förtryck, isoleringen under
världskriget, inbördeskrigets mörka skugga —
sammantaget har allt detta vilat som en
tung och dov börda över sinnena. Först nu
känner man sig fri. Och detta ursäktar i
och för sig mycket. Alen denna blinda
livs-kult understryker ett drag som även eljest
faller i ögonen hos samtidens modernister,
där de hovera sig med den självtagna
titeln »den nya generationen» : den oblyghet,
varmed de sätta sig över allt vad vett och
smak heter, när det gäller självhävdelse
och självreklam. Mycket konsekvent för
övrigt. Tv är det en gång sant att allt
växlar efter vars och ens synvinkel, att
allting flyter, då är man ju i sin solklara
rätt, när man inte lägger band på sig utan
driver till sin spets vad naturen råkat
lägga ned i ens inre, förmenande att endast
så en gärning kan födas som syns och
lämnar spår efter sig. Hänsynslösheten blir
den »stora stil», som man till självprydnad
sträcker sig efter. Det gör ingen skillnad
om man ropar jag! jag! jag! eller gaddar
sig samman och spräcker rösten med ett
vi! vi! vi! — det sista visar bara att man
i all sin självkult inte har modet att stå
ensam eller kanske riktigare, att man
innerst inne fruktar mötet med den enda
makt som kan bryta udden av en brutal
livskult: samvetslagen i det egna bröstet.
Det är att märka att Hagar Olsson i sin
på senhösten utkomna bok »På
Kanaan-expressen» just i dessa stycken haft många
beska saker att i all välvilja säga åt sina
meningsfränder.
Men må det ännu få anstå med
kritiken. Låt oss i stället söka få tag i det
positiva. Det rör sig ju här om en
stämning, och stämningar äro likt ostadiga
eldar, som plötsligt slå upp och lika hastigt
bli borta igen — ett ögonblick badar allt i
en fantastisk belysning, i ett bedårande
sken av liv, men i nästa nu vilar redan
falnandets bleka slöja över alltsammans.
Jag tvivlar inte på att detta också här skall
visa sig vara så. Men själva elden, som
flammat upp, är denna gång närd av
någonting, som förut ej funnits till, ett nytt
verklighetsstoff. Jorden har inför
människornas medvetande på en gång krympt
och vuxit. Den har krympt genom att alla
ting från när och fjärran bragts inpå
varandra. Den har vuxit genom allt vad den
enskilda människan nu når fram till och
kommer i beröring med. Därför flammar
nu en första gång en ny känsla upp —
känslan att det ges ett större fosterland än
fosterlandet. Vi kunna le åt mycket i de
formuleringar, som den nya strömningen
strör omkring sig, åt ord som t. ex. att
»kulturmänniskan är fri endast när hon
som en del av en maskin söker besanna clen
stora helheten, den nya tidsepoken,
mänsklighetens gemenskap». Men vi kunna icke
frånkänna företeelsen som sådan en stor
symptomatisk betydelse.
Och se vi saken ur rent finländsk
synpunkt, så kan det icke bestridas att den
nva rörelsen för närvarande på finskt
borgerligt håll betecknar den enda levande
motvikten mot den snäva nationalistiska
strömning, som blivit ryktbar under namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
