Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En barndomsvän. Av E. N. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BARNDOMSVÄN
Av E. N. SÖDERBERG
Bland hembygdskyrkogårdens viloläger
jag finner icke mer din grav igen,
ty intet kors och ingen skrift mig säger,
var du blev gömd, förtrogna barndomsvän.
Och dock mig tycks, att i förnimbar närhet
ett fjärran blir förbytt i detta nu
och att en minnessyn av sällsam skärhet
gör levande vad som en gång var. du.
Jag går från kyrkan till det vackra näset,
där förr ditt hem, det vita huset, låg —
än ler veronikan mot mig ur gräset,
än speglas asparna i vikens våg.
Men idel främlingar det bor i gården,
och granneligen märks, att ingen hand
numer med ömsint aktsamhet har vården
om rosenhäckar och resedaland,
ty liksom tiden härjade och blekte
så mycket annat, har den skövlat bort
de blomsterprydda gömmen, där vi lekte
vår barnavår, så solljus men så kort.
En ödslig tomhet vill mig taga fången,
och dock tillika känner jag på nytt,
att djupt ur minnets källa strömmar sången
till pris av det som icke dött, blott flytt.
Ett ögonblick jag ser en regnbågshägring
av livets första, friska poesi:
en ungmöros i halvutslagen fägring,
ett gossehjärtas blyga svärmeri.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
