Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Thomas Mann. Av Sten Linder. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Linder
lyckliga lyckligare och driver de olyckliga till för- .
tvivlan: — det är min son. Det är jag, snart . . .
snart ... så snart döden befriat mig ur den
ömkliga villfarelsen, att jag icke är han likaväl som
jag • ■ .
Den stora romanen slutar liksom de små
novellistiska preludierna med ett oupplöst
ackord. Thomas Manns problem, som i
mycket är den moderna kulturmänniskans, blir
den oövervinneliga motsättningen mellan
»Leben und Geist», mellan verkligheten och
det förandligade, mellan naivitet och
medvetenhet, mellan livskraft och dödshypnos. Hela
hans diktning kretsar kring denna antinomi;
den bär inom sig sympatien med döden, men
tjänar ståndaktigt livet. I de olika verken
sänker sig än den ena vågskålen djupare, än
den andra, utan att dock någonstädes en
bestämd avgörelse eller jämnvikt uppnås.
Därför blir Thomas Manns hjälte en
motsatsernas nian med ett stoiskt och
plikthe-roiskt drag; han är Thomas Buddenbrook,
den sig utarbetande nervmänniskan, han är
Tonio Kroger, »borgaren som förirrat sig i
konsten», han är Gustav von Aschenbach i
Der Tod in Venedig, dekadenten med
valspråket »uthållighet!». Thomas Mann har
definierat honom som »der Leistungsethiker»,
och i dramat Fiorenza har han hyllat honom
i de sköna orden: »Den som är svag, men
har en så glödande själ, att han ändå vinner
kransen åt sig — han är en hjälte.»
(Avslutas i nästa häfte.)
[Ich will meine Bucher nicht nach Sentenzen durchstöhern, heber Herr Wåhlin, um Ihnen etwas in dieses
Buch zu schreiben, ich will einfach schreiben dass dies hochgestimmte, glanzvolle Tage waren, aber es
war ein Glanz, der erwärmte, und mein Stockholmer Aufenthalt hat mir die gewinnendste Vorstellung
gegeben von dem Herzenstalent Ihrer Landsleute »högtidsdagen» zu feiern. Ich scheide bereichert durcli
die persönliche Beriihrung mit der schwedischen Nation, für deren Höchstes und Tiefstes Ihre schöne
Zeitschrift ein so lebendiger Ausdruck ist.
Stockholm den 14. XII. 29. Thomas Mann.1
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
