Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fra Grønlands Middelalder. Af Poul Nørlund - Två dikter. Av Nils von Hofsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Po ti I Nor hind
kede dem nærmere og nærmere ind paa
Livet. De har maaske ikke følt dem som
deres Fjender, men de har ialfald
foragtet dem og væmmedes ved dem og aldrig
kunnet betragte dem som Brødre.
Vi ved ikke, naar det sidste Skib er
naaet ud til dem fra Europa, og der var
heller aldrig noget Tidspunkt, hvor de
selv kunde vide, at nu var det Slut, nu
havde det sidste Skib været der. De, der
ikke helt sløvedes, har levet i Haabet
eller i Længslen, Aar efter Aar, maaske
Slægt efter Slægt.
Ved Bunden af Einarsfjorden nær den
gamle Bispegaard ligger det 5—6,000 Fod
høje Fjeld Igdlerfigssalik, Nordboernes
Burfell, paa hvis Top man mener at have
fundet Spor af Hytter fra Nordbotiden,
langt ovenfor den Grænse hvor
Plantevæxten^ gror eller hvor Vildtet færdes.
Her overser man hele Grønlands Sydspids
og øjner Havet til bægge Sider. Hytterne
maa have givet Ly for Folk der var draget
herop for at spejde efter Forholdene paa
Havet. I klare Høstdage, naar Kysten var
fri for Is og Tiden nærmede sig da
Skibene plejede at indfinde sig, har maaske
mere end een Gang en Yngling sneget
sig herop. Hans øvede Øje har stirret ud
over Havet og spejdet om noget nærmede
sig. Men altid er han vendt skuffet
tilbage.
TV A DIKTER
Av NILS von HOFSTEN
För dem finnes intet mått.
Allt i världen kan mätas,
för allt finns mått och gränser,
blott ej för hjärtats glädje
och hjärtats pina.
För dem finnes intet mått,
ingen gräns.
Större än världsalltet,
större än rummet och tiden,
omätliga, oändliga.
Hjärtat.
Allt jag fått av livet
fick jag av dig.
Allt är givet
av dig till mig.
Slösande var du,
allt, allt blev mitt.
Ditt skälvande hjärta bar du
som en gåva till mig,
och sen var det knappast ditt.
Ditt stackars varma hjärta,
det var så förunderligt stort.
Du ville jag skulle ha kvar det,
och så gick du utan ditt hjärta
genom dödens port.
Allt jag ägt och äger
är givet av dig till mig.
Mitt tack var alltför ringa,
men allt jag nu säger
är sagt till dig.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
