Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hjalmar Wicanders miniatyrsamling. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Asplund
Johan Erik Bo lindé i’. Okänd
m a n.
ta boudoirlivets skildrare i gouache mot
den ur svensk synpunkt tacknämligare
uppgiften att i de koloristiskt mest utsökta och
fysionomistiskt älskvärdaste miniatyrer
skildra den stockholmska aristokratien och
borgerskapet under Gustaf III :s och
Gustaf IV Adolfs tid. Till den sammetslena
mjukhet och den stilla förfining i
karaktärsskildringen som Lafrensen var
mäktig nådde ingen av hans efterföljare —,
det skulle då vara Sparrgren under den
första, av Lafrensen påverkade tiden.
Bland Wicanders Lafrensenar må nämnas
den sidenskimrande bilden av Gustav IV
Adolf som barn, Carl Gustaf af Leopolds
bleka och förnäma bild, det präktiga
stockholmska storborgarpar som kallats Lefebure
eller v. Jakobsson och deras sociala
jämlikar kommerserådinnan Müller och den
med earlen av Kelly gifta Anna Gordon.
Men den som kanske strålar allra vackrast
av gustaviansk skönhet är friherinnan
Fredrika Aurora de Geer av Finspång.
För den som älskar just kvintessensen av
en tidsålders behag äro dessa bilder
omistliga, och man förstår den hänförelse med
vilken Oscar Levertin dröjde inför dem.
Man förstår den ännu bättre när man
ser hur det stelnar och fryser när vårt
stora sekel lider mot sitt slut. Sparrgrens
tidiga bilder, särskilt porträttet av
landshövdingen F. Schön, greve Gustaf Diedric
Taube och det lilla på en gång fasta och
mjuka självporträttet ha hela den
gustavianska finessen uttryckt i ett säreget
konstnärstemperament, litet trögare än Halls och
Lafrensens men med den gångna tidens
hela förfining. När han åldras i
Akademiens tjänst, blir han allt torrare,
alltmedan hans format växa som Wienerskolans
och framställningen blir liksom utspädd.
Detsamma är förhållandet med A. U.
Berndes, som från början är helt gustavian
och i ett litet damporträtt, fattat i ett
guldur, och i en friskt och klatschigt gjord bild
av en herre i svenska dräkten gjort något
av sitt allra bästa. Gillberg börjar senare.
Av hans intressanta och sällsynta tidigaste
miniatyrer har samlingen ett par prov, där
man ser hur livet håller på att fly från den
gustavianska traditionen. Hans
nyssnämnda silversti ftsbilder kunna ha ett stort
behag, men hans bästa stil är väl den
tidigare »engelska» som finnes i den vackra
miniatyren av Gustaf IV Adolf. Ett an-
Giovanni Domenico Boss i.
O k än d m a n.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
