Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Fot. Jtpgtr.
Tora Teje s o vi Aline de Rège i Sitt hjärta-s herre.
arkitekturen, funktionalismen, varit den
rådande. I Lear kan man verkligen tala om
huvudroll. Man kan förstå, att kungen skulle bli
tokig bara av att få se sitt rollhäftes omfång.
För fyrtiofyra år sedan såg jag Rossi som
Lear. Jag var bara pojke, men det blev en
upplevelse. För några decennier sedan fick
jag så se August Lindberg och Karl
Mant-zius i denna roll, av vilken Lars Hansson
nu gjort en ny utformning. Lear är en
nervös man från början, men gör ej
skådespelaren litet för mycket? Höjer han ej rösten
så snart, att det ej blir kvar något till
stegring, och hade ej det konungsliga bort
starkare betonas ? Det fanns utom det
aktnings-bjudande och intelligenta arbete, som den
utmärkte konstnären nedlagt på rollen, också
många glänsande och gripande scener; så den
med hans dotters uppstudsige tjänare, då det
går upp för kungen, hur djupt han missak-
tas. Typen med det toviga vita skägget, en
sorts stiliserad rättarkrans, var icke banal
utan liksom rollen för övrigt utformad med
klokhet och intuition i förening.
De två renodlat onda döttrarna Goneril—
fru Maria Schildknecht och Regan—fröken
Märta Ekström voro två onda sagoprinsessor
på riktigt vis, och Cordelia—fröken Anna
Lindahl var en god liten sådan, som lyckades
undvika det vykortsaktiga och lätt jolmiga
som en dylik liten gudsängel på jorden brukar
ha. Friskhet och älsklighet förenades i den
enda solstrålen i det stora åskvädret.
Jag kommer ihåg herr Personne som
narren från 1886. En mäktig komisk kraft levde
i honom. Herr Torsten Winge hade nu gjort
Lears narr till en melankoliker, och det är
lika riktigt, ja, kanske rättare, åtminstone
bör han givas med ett mycket starkt
sorg-bundet drag. Här, där han skall uppträda
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
