Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv ens k a r omaner och noveller
Av Algot We r in
S^T r JALMAR SÖDERBERGS
se-V. L_/ naste novellsamling heter Resan
/ / till Rom efter den första och
/ J_y längsta berättelsen i boken.
Denna berättelse är i dagboksform, en form
som Söderberg ju alltid tyckt om. En ung
svensk pastor är på resa i Europa; han
tänker sig till Paris (med ett
rekommendationsbrev till legationsprästen N. Söderblom i
fickan) och vidare ned till Italien och Rom.
När han far genom Tyskland, frapperas han
av att alla människor äro så flitiga och
ha så bråttom. Det lär ha hänt, skriver han
i sin dagbok, att när Filip av Makedonien
väntades komma att belägra Korint och alla
i staden skyndade att rusta sig och
proviantera, Diogenes skämdes att ensam gå
sysslolös och började rulla sin tunna av och an
genom gatorna. »Likadant gör jag», fortsätter
resenären. »Tunnan, det är min dagbok.
Och i morgon rullar jag tunnan vidare till
München.»
Likadant gör också Hjalmar Söderberg,
frestas man kanske att tänka. Alla ha brått
nu för tiden, bokförlagen äro storindustriella
företag, som sträva att öka sin omsättning,
de hungra efter manuskript och författarna
öka arbetstakten. Hjalmar Söderberg, som
ju besitter inte så litet av Diogenes’ sunda
och cyniska livsfilosofi, tar också till att rulla
sin tunna. Ordet kan föra med sig
associationer som äro olämpliga; Söderbergs
författarskap är inte tomt och ännu mindre
bullrande. Men numera har det nog den
likheten med Diogenes’ verksamhet att det övas
utan tvingande inre drift. Driften har
funnits hos Söderberg och varit starkare än
man nu i allmänhet tänker sig. Sin första
bok, Förvillelser, skrev han enligt egen ut-
sago i ett feberrus av lycka. Under ett
dussin år framåt skapade han en hel rad
av-mästerliga ting — Martin Bircks ungdom,
Främlingarna, Doktor Glas, Gertrud, Det
mörknar över vägen och Hjärtats oro. Men
i Hjärtats oro säger dagboksskrivaren med
en suck: »Egentligen skulle jag skriva en
roman, men jag orkar inte med det. Jag har
börjat på en, men den intresserar mig
inte... Att skära sig själv i remsor och
småbitar och av bitarna lappa ihop figurer:
en tjänsteman, en läkare, en murvel, en
politiker och så vidare... Jag orkar inte
längre med den komedien.» Det är ärligt talat.
Hjalmar Söderberg hycklar inte ett intresse
eller en entusiasm som han inte hyser, och
han låtsas inte skriva med sitt blod, när han
endast brukar bläck. Han är i allt utan skryt,
mystifikation och pose. Romanen som han
talade om i Hjärtats oro blev visserligen
skriven och fick namnet Den allvarsamma
leken. Men det blev också hans sista skildring
av större format. Sedan ha hans böcker
kommit med allt längre mellanrum, ända tills
han nu överraskat sina läsare med två snabbt
på varandra följande verk: Jesus Barabbas
och Resan till Rom.
Söderberg har alltid haft ett gott öga till
teologien och kyrkans tjänare. Prästen som
reser genom Europa till Rom är emellertid
en högst troskyldig och sympatisk person,
som författaren betraktar med öm ironi. Han
ler instämmande när den unge mannen, till
förklaring varför han blivit luthersk präst,
säger att det finns något som heter
»geografisk religion», och att han naturligtvis
blivit luthersk präst därför att ban är född
i Sverige, ett lutherskt land. Det är en
relativistisk svn på religionen som Söderberg kan
Hjalmar Söderberg : Resan till Rom. Albert Bonniers förlag.
Ludvig Nordström : Svenskar. Albert Bonniers förlag.
Sigfrid Siwertz : Reskamraterna. Albert Bonniers förlag.
Elin wägner : Svalorna flyga högt. Albert Bonniers förlag.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
