Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Uppkomsten av romerska kejsartidens storstadsarkitektur. Anteckningar till de nya utgrävningarna i Ostia, Herculaneum, Pompeji och Rom. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
husets utvecklingsformer. Förträffligt ser
man vidare, främst i Herculaneum, hur
atrie- och peristylhusen vid tiden
framemot vår tideräknings början utvidgades
därigenom att atrierna höjdes till två
våningars höjd; de och peristylerna blevo
en sorts ljusgårdar omgivna av rum i två
eller tre våningar, mestadels tillgängliga
genom trånga och tydligen ganska
bräckliga trätrappor.
Dessa hus äro emellertid en tydlig
kompromissform mellan gammalt och nytt,
som i längden ej tillfredsställt.
Emellertid måste man fasthålla, att fynden på
Palatinen och i Ostias undre lager visa
oss hus av samma typ som dem vi
tillfälligtvis bäst känna till från småstäderna
kring Vesuvius. Det lider ej tvivel, att
både Rom och Ostia under den
senrepublikanska tiden haft en bebyggelse
av den art som efter den främsta
fyndorten kallas »pompejansk», och det är
alldeles självklart, att Pompeji och
Herculaneum endast på småstäders vis
återspegla storstädernas stil. Men samtidigt
är det tydligt, att i de stora städerna, i
Rom redan under århundradena f. Kr.,
också byggdes mera kasernlika hus, vilka
så att säga i sig buro fröet till framtidens
stadsarkitektur, ehuru de saknade
monumentalitet, byggdes illa och blott
nödtorftigt och — som dagens term lyder —
funktionalistiskt fyllde storstadens
vardagsbehov. I Rom ha hittills ej spår av
dessa tidigare storstadshus kommit i
dagen, men småstäderna Pompeji och
Herculaneum återspegla, ehuru svagt, något
av denna storstadens utveckling, och
litteraturställen ge oss antydningar. För att
komma problemet in på livet må vi
emellertid först ställa den äldre stadstyp,
Pompeji visar, emot det färdiga resultatet av
den romerska storstadens typiska
utveckling under kejsartiden, en arkitektur som
Ostias.
Ostia har egendomligt nog, som pro-
fessor Calza nyligen framhävt i ett
föredrag i Stockholm, grundligt ombyggts på
ny nivå omkring ioo e. Kr. Sannolikt på
grund av stigande grundvatten höjdes
marken genom en högst avsevärd
jordfyllning. På den nya grund, som så skapades,
byggdes det Ostia, som frilägges i dag.
Det visar oss en stad av alldeles annat
kynne än Pompeji och Herculaneum. Jag
fäster mig i detta sammanhang ej främst
vid att byggnadsmaterialet är ett nytt;
teglet har segrat. Det som här mest
intresserar är att atrie- och peristylhusen
försvunnit. Ej ens i den utbyggda form,
jag nyss talade om, med två och tre
våningar kring atrier och peristyler, synas
cle ha motsvarat de vidgade romerska
städernas och den nya tidens krav. Den nya
typ av storstadshus, som slagit igenom,
brukar efter fyndorten kallas Ostiatyp,
men alla som syssla därmed veta, att
Ostia blott återgiver det romerska rikets
storstadsarkitektur under andra
århundradet. Skulle någon tveka, räcker en
hänvisning till huset, som nu rymmer kyrkan
SS. Giovanni e Paolo, eller till de två
yppersta prov på romersk
storstadsarkitektur vi äga, det nyutgrävda
femvåningshuset vid trappan till Aracoeli och
varuhuset vid Trajanus’ forum, främst
gatu-stycket upp emot via Nazionale, som är
alldeles sällsport väl bevarat.
Ostiahusen —• för att emellertid behålla
denna bekväma term — visa den mest
förvånande likhet med medeltidens,
renässansens och våra äldre stadshus. Fasaderna
ha talrika, på vårt sätt anbragta fönster.
De äro jämte kortiler eller ljusgårdar av
ungefär modern typ husens ljus- och
luftkälla. Där har den moderna anordningen
redan segrat; varje spår av atrie- och
peristylanordningen är efter min mening
borta. Det är en helt ny hustyp.
Lägenheterna i de olika våningarna äro
tillgängliga genom gångar in i huset och ofta
trånga stentrappor på ett sätt som stundom
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
