Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Namnlösa hjältar. Av Olof Bosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Bosson
Michael Ancher. Den drunknade. Oljemålning. iSpj.
Danska Statens Konstmuseum.
Luften var stilla, så att båtarna lågo och drevo
utan vind. De svagt lysande lanternorna
dansade på dyningen. An döko de under, än åter
upp och blinkade vaksamma till varandra.
Karlarna hade lagt sig längs tofterna. Havets
vaggande vila fick somliga att blunda, medan
andra lågo vakna och tänkte över sitt . . .
Dyningen gled utan ljud över havet . . .
Nils Klitten satt med armarna vilande mot
relingen. Han hörde pojkarna sova framme i
fören.
Denna vinter hade givit stor fångst. Varje
båtlag kunde vända hem med gott utbyte. Själv
kunde han nästa vår möta med en ny båt, om
det så skulle vara. Den fridsamma stillheten
lät tankarna vandra av och an, medan
morgonen drog en vitnande strimma över himlen
inne där landet låg.
Då fick plötsligt ett svagt ljud honom att
vända örat till. Hans ansikte blev med ens
klarvaket, och varje drag och rynka spändes.
En stund satt han alldeles stilla.
Det närmade sig alltjämt, likt ett ljud, som
rullade sjungande upp längs havets botten, som
en storms gungande härtåg över fjärran, fjärran
vatten. Han hörde det växa, stiga från de
glidande dyningarna, som om det var själva havet
som sjöng.
Med ett rop väckte ban pojkarna.
— Vi får söka landning nu, sade han —
Det blir storm . . .
De hörde folket i de närmaste båtarna lägga
ut årorna och fötters tramp mot båtarnas
plankor. Havet flöt så fullt av mareld, att varje tag
av årorna skar en lysande strimma genom
mörkret.
Nils Klitten betänkte sig ett ögonblick. Så
drejade han båten till, medan pojkarna lågo i,
så att havet brann som glödande silver i deras
kölvatten.
Det arbetades med nervös hast. Men linorna
stodo fulla av torsk . . . De kunde höra stormen
komma närmare med många mils fart.
Då den första vindilen kom strykande,
kapade de andra båtlagen linorna och stodo mot
land, och andra följde kort efter. Pojkarna
tittade bort till sin far. Men han tycktes icke
akta på det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
