Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ansgars värld och verk. Några anteckningar. Av Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Em. h i il d er k o l m
och Rüstringen, där fader Gislemar
stannade. Därifrån gick resan efter den nyss
antydda stora handelsvägen till staden
Slesvig. Tidigare, under
folkvandrings-tiden, hade denna väg gått till Ribe, genom
Kongeå och över land till östkusten samt
norr om Själland till Hallands kust. Men
nu gick den över Slesvig och vidare förbi
de danska öarna, sedan efter Skånes
stränder och Sveriges östkust upp till
Birka.
Ansgar tog alltså samma väg över
Slesvig som prästen Ragenbert, då han
30 år senare skulle bege sig till Birka från
Bremen men mördades av vikingar innan
han kom fram till Slesvig. Seglingen från
Slesvig till Birka tog vid Ansgars andra
resa dit 20 dagar, och sannolikt kan man
beräkna samma tid 829.
Från Slesvig gick Ansgar med
köpmansskepp. Men snart blevo skeppen
överfallna av vikingar, och blott med möda
räddade sig Ansgar och Vitmar i land,
sedan de förlorat hela sin utrustning.
Penningarna bevarades väl i gördlar om livet.
Var detta överfall skedde, det är den stora
frågan. På skäl, som jag anfört i min
uppsats om Ansgars väg till Birka i
festskriften för ärkebiskop Söderblom 1926,
anser jag. att Rimberts
avståndsbestämning. som anger att olyckan hände då man
var halvvägs, är att räkna från resans
utgångspunkt i Sydtyskland. Den inträffade
alltså vid skånska kusten, sannolikt i
Skanörtrakten. Att det var på det nuvarande
svenska landet, Ansgar räddade sig,
framgår därav, att man fortsatte till lands.
Såsom jag vidare visat, har vägen gått upp
till Lagans knä vid Markaryd och
fortsatt den urgamla kult- och kulturvägen
upp efter Lagastigen till Vättern. De
mellanliggande »haven», d. v. s. stora
sjöar, som överforos med skejDp, måste
ha varit Vättern och östgötasjöarna.
Några andra dylika på vägen till Birka
givas ej. Så kom man ut till Östersjön
och vidare upp genom viken förbi Telje
och in i Mälaren, där Birka låg strax
ovanför. Denna väg kan man under
1000-talet och senare betrakta som kyrkovägen
vintertid mellan Lund och Sigtuna, resp.
Uppsala. Någon annan väg kan för
övrigt icke gärna tänkas. Färden hade varit
lång och svår, men omsider stodo Ansgar
och Vitmar i Birka hösten 829, men utan
skänker från kejsaren till konungen och
föga rustade för gudstjänst och heliga
handlingar.
Om Birka kan jag, efter allt som nu
skrivits därom, fatta mig kort. Vi veta
alla, att det icke var sveaväldets religiösa
och politiska huvudort. Det var
Forn-Uppsala. Där låg det senare berömda
hednatemplet och i dess närhet
konungasätet. Där hade ingen mission varit
möjlig. Birka var en handelsstad, grundlagd
först mot slutet av 700-talet — en följd
av den nya förut nämnda handeln över
Ryssland. Här måste man tolerera
främmande ting och folk. Kristna kände man
genom handeln på Dorestad, och kristna
trälar hade man även, sannolikt även
främmande köpmän. Möjligen voro några
kristna. Men någon präst och församling
funnos icke.
Svearnas konung hette vid denna tid
Björn, sannolikt identiskt med
Hervarar-sagans Björn på Håga. Svearnas
sände-män till kejsaren kunde intyga, vilka
Ansgar och Vitmar voro. Konungen tog väl
emot dem och lovade dem efter
förhandlingar med sina tromän och med allas
bifall att stanna och verka. De kristna
fångarna fingo nu sakramentet. Flera
infödda togo dopet, bland dessa Hergeir,
konungens fogde eller hövitsman i staden.
Han blev den förste kristne svensk,
vilkens namn är oss känt. På sin gård bvggde
han Sveriges första kyrka, säkert helt
liten och av trä i någon form. Dess läge
känna vi ej, men då Ansgar ej byggde nå-
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
