Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ansgars värld och verk. Några anteckningar. Av Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Em. L in der ho Im
i en strof till Ynglingatal nämnes »gudars
like». Nu hade man hos svearna byggt ett
tempel åt konung Erik och bragte honom
gåvor och offer.
I denna situation rådde de kristna och
andra vänner Ansgar, att han borde resa
tillbaka för att rädda livet. Men nu visar
Ansgar åter sitt manliga mod i kritiska
ögonblick. Han hade på första resan
vägrat vända efter vikingarnas överfall. Så
vägrade han även nu. I vidrigt fall lede
han gärna döden.
Slutet blev. klokt nog på svensk mark,
att Ansgar,på sina vänners råd bjöd
sveakonungen till sig på gästabud i sitt
härbärge — ett ämne för en god målares
pensel! Här bragte Ansgar konung Olof
de skänker, han var mäktig, och sade
honom syftet med sin resa. Olof fann
behag både i skänkerna och i hans tal.
Gärna ville han göra. såsom de danskes
konung tillrått. Prästerna hade icke
fördrivits på kungligt ord, utan genom
folkupplopp. Därför kunde han icke ge sitt
bifall, innan gudarnas och folkets vilja
utrönts. Gåvo dessa sin lovén, gjorde han
det även.
Under väntedagarna hölls mässa, och
därunder blev Ansgar viss om sin
framgång. Sannolikt var det Rimbert själv
som var honom följaktlig och stod för
altaret.
När hövdingarna hade samlats, gingo
de, som gammal germansk sed i ty fall
bjöd. ut på fältet för att genom
lottkast-ning utröna gudarnas vilja, och denna
visade sig gynnsam för Ansgars ärende.
Dagen därpå hölls ting i Birka. Det blev
allmänt larm. Men då reste sig en
gammal man och erinrade om den makt, som
de kristnas Gud visat sig äga. »Ty många
av oss», sade han, »ha redan mer än en
gång prövat detta både i sjönöd och i olika
slags trångmål. Några hade ju ock i
Dore-stad antagit denna gudsdyrkan. Vägen dit
vore farlig. Varför nu kasta hort denne
Guds ynnest och hjälp?» Det förefaller
som om den gamle varit liiera kristen än
hedning. Alltnog, tinget följde hans kloka
ord. Konungen steg upp från tinget och
sände ärkebiskopen bud om tingets beslut.
Men först efter ännu ett ting kunde han
ge sin tillåtelse — en ingalunda
osannolik uppgift. Det nya och sannolikt större
tinget följde det förra.
Nu voro alla laga former tagna i akt.
Konung Olof gav lov att bygga kyrkor och
hålla präster samt antaga kristen tro,
liksom konung Björn före honom. Ansgar
anbefallde nu Erimbert åt konungen, och
denne gav Erimbert en tomt i staden för
ett bönehus, varefter Ansgar själv köpte
en tomt med hus till bostad åt prästen.
Så fick Sverige sitt första kristna
kapell eller församlingskyrka och prästgård
genom kunglig donation och kyrkligt köp
i laga ordning. Det var blott ett eller annat
år sedan Danmark fått sin första kyrka
i Slesvig. Räkna vi med Hergeirs
gårds-kyrka från 831 och Gautberts ett par år
senare kyrka, så var stadskyrkan i Birka
av 851 vår tredje.
Sedan konung Olof lovat ärkebiskopen
sin ynnest och sitt skydd åt de kristna,
vände denne åter till Bremen. Färden hade
varit lyckosam, mottagandet i Birka
avkolning, hövdingar och folk värdigt och
förnämt.
Rimbert vet ock att berätta om konung
Olofs senare krigsfärd mot den
kurländ-ska lydstaten Sjöborg och den kristne
Gudens hjälp i striden mot en annan stael.
Prof. Birger Nermans nya grävningar,
där Sjöborg antas ha legat, har givit gott
stöd för riktigheten av Rimberts uppgift
om ett svenskt välde därborta.
När Ansgar återkom, kunde han se
tillbaka på en stor framgång både i Sverige
och Danmark. Båda dessa rikens viktiga
handelsstäder hade kyrka, präst och
församling. Men i vikingarnas tid var allt
oberäkneligt. År 854 föll konung Hårik
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
