Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
reder sig även med sitt ringa mått av
temperament. Hon spelades av fru Renée
Björling. Då Mr. Potter skall söka upp lilla
Tony-Flagg, hittar han henne sittande i en trappa
i något new-yorkskt jättehus. Jag blev denna
gången inte alls ond på trappan. Det var en
både originell och älsklig seen som
utspelades, då den lilla livspigga flickan berättade
att hennes mor nyss dött och att hon, om ock
med en viss motvilja, ville resa till fadern,
om hon finge löfte att lära sig flyga. Hela
sällskapet infinner sig slutligen på det ståtliga
Rooksfold House i det vackra Surrey. På ett
lika lustigt som karakteristiskt sätt ställer
författaren här de självsäkra ungdomarna i sluten
grupp mot fadern, d. v. s. Maria var ju mera
stilla och hade väl fått något av italiensk
mjukhet, men de anglosachsiska barnen voro
så mycket mera tvärsäkra och påstridiga.
Fadern själv blev, då han diskuterade med
Tony, något häpen över att möta sitt eget
lynne. Sir Basil gläder sig åt pojken Geoffreys
musikaliska anlag och anser detta vara direkt
arv från honom. Men musikintresset visade
sig lyckligtvis icke vara kommet från Sir
Basil, ty Mrs. Trent erkände, att sonen hade
en annan far och att hon endast av
ekonomiska hänsyn låtit Sir Basil få figurera som
fader. Geoffrey kunde således gifta sig med
Maria, som verkligen ärvt sina musikaliska
intressen både från modern och fadern. Det
lär brukas i romaner — jag läser så sällan
sådana —, att en fader förädlas vid ett
dylikt tillfälle. Sir Basil blir humaniserad av
att få visa sina faderskänslor. Men det blir
en kort glädje för honom, ty alla barnen
draga bort, somliga till sina engagemang, och
andra till sin kärlek. Det artade sig till »det
första bröllopet i familjen», som någon sade,
och till sist blev det klart också mellan
advokaten och lilla Tony. Ja, kunde hon ej ha
fått en något yngre jurist? Man blev dock
nöjd, att hon ej fick motormannen Dick
Ber-ney—Colbjörn Knudsen, ty han var så
fullkomlig motorman, att man nästan trodde, att
han hade olja i ådrorna i stället för blod.
Allt hade charm och takt, och det var bra
litet som verkade alltför sött. Jo, vid ett
tillfälle — vid födelsedagsfesten — fick jag
litet väl mycket kakor och juveler för
min smak. Spelet var på vissa händer
lysande, främst ungkarlspappan själv—herr
Winnerstrand. Med brio i knarrigheten, med
njutningsmänniskans nervositet över att ej
genast få det han vill, spelade han med både
21 — Ord och Bild, jç:e årg.
Ivar Kåge s o vi Mr. Potter och
Olof Winnerstrand, som Sir
Basil Winterton i
Ungkarlspappan.
finhet och takt. Det var författarens fel, att
han ej ett ögonblick fick bli rörd över vad
han fått av sina förhållanden. Jo, han
förklarade verkligen Tony vara resultatet av hans
»favoritfelsteg». Han blev kanske genom
denna snålhet i känslan något torrare än
nödvändigt. Också en egoist kan bli rörd,
åtminstone över sig själv. Winnerstrand visade
även i detta stycke, huru stor skådespelare
han är. Han äger även den värdefulla
förmågan att verka bildad och fin karl, vilket har
sin betydelse åtminstone då man skall
föreställa en dylik. Om fru Märta Ekströms
korta lysande inlägg har ovan talats. Fru
Sign-hild Björkman var Tony. Jag har aldrig sett
henne så naturlig, så lagom. Man kände
vilken präktig flicka det var, och sådana bli
lätt litet tråkiga. Något irrationellt inslag
erfordras, men det var just detta hon här
hade. Hon gav en flicktyp som man minnes
och av vilken åtminstone jag också rördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
