Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 / 349 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sonja Kovalevsky. Av Gurli Linder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller sedan mot den franska och den
engelska guvernanten. I sex år stod Sonja
helt under den senares kommando.
Fadern var intelligent, men med alla sitt
stånds och sitt yrkes fördomar och
sysselsatte sig ej alls med barnen. Som
en mörk tråd löper genom Sonjas
alla barndomsminnen övertygelsen att
ej vara älskad av de sina. Redan som
mycket liten hör hon »Njanja» med
ömkan berätta om hur ovälkommen hon varit.
Nådig herrn hade förlorat så mycket på
spel i engelska klubben, att nådig fruns
juveler måst pantsättas, och dessutom hade
man ivrigt önskat en son i stället. Nådig
frun hade inte ens velat se den nyfödda.
Denna berättelse väckte stark resonans i
Sonjas medfödda lika måttlösa som
despotiska och svartsjuka ömhetsbegär. Hon
är under hela sin uppväxt sjukligt ömtålig;
hon frossar i martyrkänslor och blir blyg
och tafatt i sina egna försök att visa
ömhet. För den karga verkligheten söker hon
ersättning i ett måttlöst slukande av
böcker och i ett starkt fantasiliv. Hon skriver
dikter i massa, och hon är övertygad om
att de en dag skola göra henne
namnkunnig. Är det någon som visar henne
vänlighet och uppmärksammar henne framför
den firade, bildsköna systern Anjuta, så
ägnar hon honom en lidelsefull tillgivenhet.

Äntligen drar guvernanten sina färde.
Sonja berättar med beundran, att denna
tack vare sin anglosaxiska uthållighet i
viss mån lyckades att göra ett engelskt
nursery av barnkammaren i ett ryskt
herrgårdshus »med dess sedan
århundraden och många släktled inrotade vanor av
härsklystnad, vårdslöshet och
släpphänthet». Sonja får så, femtonårig, följa
modern och Anjuta på en sejour till
Petersburg. Här umgås de med bl. a.
Dostojevski, som de lärt känna genom att Anjuta,
till faderns oerhörda förtrytelse när det
upptäcktes, börjat skriva noveller för
dennes tidskrift, Epocha.

Sonja Kovalevsky.

Sonja avslutar Systrarna Rajevski med
berättelsen om hemfärden efter detta
besök i Petersburg.

De vände tillbaka, säger hon, till Palibino,
där det gråa, enformiga livet åter väntade
dem; men i detta ögonblick kände de, att så
kunde det icke länge fortfara, utan att det
snart skulle inträda en förändring i bägges
deras liv. Det föreföll dem, som om en flik av
det förhänge som dolde framtiden blivit upplyft
för dem, och de genomträngdes av övertygelsen
att något nytt, stort, ovanligt väntade dem. En
känsla av gränslös, oförklarlig livsglädje grep
dem. Ack, vad detta okända liv som låg
framför dem, uppfyllt av så många underbara
löften, lockade och fängslade! Vad det tycktes
dem hemlighetsfullt, härligt, oändligt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>