- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
353

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sonja Kovalevsky. Av Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sonja Kovalevsky

till brodern, att det är ytterligt bekvämt
för honom att Julia Lermontof f är med,
så att han kan få vara ute på sina
exkursioner utan att Sofia blir ensam, »för
vilket hon är mycket rädd».

Trots makarnas alla försök att på detta
sätt hålla tillsammans framträda allt
starkare de stora olikheterna i deras
karaktärer, smak och böjelser, och
disharmonien växer. Till denna sälla sig även
ekonomiska bekymmer. Sonja får visserligen
i,000 rubel om året hemifrån, men de
skola delas med Anjuta. Dessutom var
hon oerhört opraktisk, och Kovalevsky,
som nöjde sig med livets enklaste
nödtorft, måste ofta be sin bror, som själv
hade det ganska bekymmersamt, om hjälp.

Hösten 1870 flytta Sonja och Julia
Ler-montoff till Berlin, och Sonja börjar sina
studier för den berömde Weierstrass.
Denne fäste sig genast vid hennes
utomordentliga begåvning och hennes levande
intresse.

Julia Lermontoff har skildrat deras
enformiga och trista liv under studieåren i
Berlin.

Sonja var, säger hon, likgiltig för allt
utom sitt arbete. Hon hängde hela dagen
över sina papper och gick i regeln aldrig
ut. Den enda människa som besökte dem
var professor Weierstrass. Hon sov illa
och drömde mycket och tillmätte,
liksom under hela sitt liv, sina drömmar
profetisk betydelse. Aldrig i ro, alltid
föresättande sig ett svårnått mål, åstundade
hon nog intensivt framgången, men så
fort hon nått målet var hon mer
nedstämd än någonsin.

Kovalevsky kom visserligen ofta till
Berlin. Ty trots disharmonien drogos de
ständigt till varandra, och Sonja gick i
ångest för att han skulle bli kär i någon
annan. De voro också alltid lyckliga den
första tiden av återseendet, men så
kommo misshälligheterna. De skildes åt med
bittra känslor och ägnade sig sedan med

23—Ord och Bild, j>ç:de årg.

passion åt sitt arbete. Deras vetenskapliga
intressen voro också den enda plattform
där de ännu kunde mötas i samförstånd.

Under denna tid talar Kovalevsky
äntligen i breven till brodern oförbehållsamt
om de tryckande förhållanden under vilka
han och Sonja leva. Han talar om »dessa
avskyvärda bojor», vilka tynga dem båda.

Vi tala ofta om detta vårt giftermål, och
jag är beredd att ta hela skulden på mig för
att befria henne, i fall hon skulle bli kär i
någon • • • Det är ej nödvändigt för oss att
oförståndigt binda våra liv samman, men det
är nödvändigt att vi förbli goda vänner.

Under tiden för vårt samliv, skriver han i
ett annat brev, skulle jag naturligtvis, om jag
mycket önskat det, kunnat bli hennes make,
men jag var avgjort rädd därför. Jag älskar
Sofia mycket, oerhört mycket mer än hon mig,
men ta på mig ansvaret som barnavårdare kan
jag absolut inte. Jag fruktar att jag ej skulle
hålla ut med den rollen.

Och en annan gång:

Ville jag ta på mig ansvaret för barn, skulle
hon älska mig helt.

Upplivande på båda makarna verkade
två resor som de våren 1871 gjorde till
Paris. Anjuta hade där knutit en
förbindelse med en ung fransk författare,
Jac-lard, en av de ledande kommunarderna.
Oro för hennes öde förde Kovalevskys
till Paris. Det lyckades dem att komma
förbi de tyska linjerna in i den cernerade
staden. Sonja och Anjuta tjänstgjorde
sedan på en ambulans. De njöto av att leva
mitt uppe i ett historiskt drama, och
Kovalevsky njöt av att få göra paleontologiska
studier i Jardin des plantés.

Den andra resan till Paris företogs i
sällskap med general Corvin-Krukovskys.
Anjutas man hade blivit fängslad och
dömd till döden. Anjuta bönföll nu Sonja
att berätta allt för föräldrarna och att be
generalen komma till Paris för att försöka
få hennes make frigiven. Detta lyckades
också, tack vare generalens gamla vänskap
med Thiers. Anjuta och hennes man följ-

353

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free