Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Augustinus. Ett 1500-årsminne. Av Gösta Thörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August i 1111 s
students lidelser. Två passioner eggade
honom framför allt: ärelystnad och
sinnlighet.
Med iver och framgång bedrev han
sina studier och kunde efter några år
själv börja verka som lärare: först i
grammatik i hemstaden Thagaste, sedan inom
kort vid retorskolan i Karthago, där han
snart vann stort anseende. Vid sidan av
arbetet ägnade han sig åt ett uppsluppet
kamratliv, nöjen, förströelser och älskog.
Redan under sin första studenttid hade
han knutit en fri kärleksförbindelse, vars
frukt blev sonen Adeodatus, som synes ha
ärvt faderns begåvning. Älskarinnan och
sonen funno ett hem i Thagaste hos
Mon-nica, som nu var änka. Förbindelsen synes
hos Augustinus ej ha varit grundad på
djupare kärlek. Han skulle dock bliva den
trogen i 14 år.
På sina jämnåriga tycks han ha utövat
en stark personlig dragningskraft. De
vänner han förvärvade, behöll han livet ut;
somliga av dem följde honom, vart han
begav sig, delande hans bekymmer och
strider. Särskilt har han hugfäst minnet
av tvenne, Alypius och Nebridius, vilkas
utveckling i viss mån blev hans egen lik.
Djupast bodde hos ynglingen en
sökande ande, som ej tillfredsställdes av ära
och sinneslust, ej ens av vänskapen. Den
väcktes till medvetenhet i hans nittonde
år, betecknande nog genom studiet av
Cicero. Den hedniske vältalarens skrift
Hortensius — numera förlorad — blev
för den unge retorn den första etappen
på omvägen till Kristus. Vid läsningen
därav »upptändes jag», skriver han, »av
lust att söka sanningen, besluten att, när
jag funnit den, lämna alla de fåfängliga
begärens tomma förhoppningar och
olycks-bringande bedräglighet».
Att märka är, att Augustinus alltifrån
början sökte sanningen ej blott som
kunskapsmål, utan framför allt som
livsprincip.
Augustinus anträder resan
till Rom àr 3 83.
Men ännu kunde han ej finna den i
kristendomen. Väl hade Kristi person
alltid fyllt honom med vördnad. Men ban
stöttes tillbaka av mycket i de bibliska
skrifterna, som han läste i dåtidens
ofullkomliga latinska översättning. Den högt
bildade retorn fann innehållet till stor del
barnsligt, formen barbarisk. Däremot
drogs han mäktigt till den österländska
vishetsreligion, som efter sin stiftare,
Mani, fått namnet manikeismen.
Från Babylonien och Persien hade
denna utbrett sig långt åt väster, tävlande
med kristendomen. I grunden hednisk
hade den upptagit judiska och kristna
element. Den vilade på en genomförd
dualistisk åskådning: mot en evig god princip:
ljuset står en evig ond: mörkret, bägge
fattade som materiella, blott mer eller
mindre fina substanser. Värdsloppet är
en kamp om det i mörkret fångna ljusets
befrielse. Kampen står i himlavärlden, där
ljuset är samlat i himlakropparna; den
står ock i människovärlden, där
ljuset, själen, skall frälsas ur mörkrets
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
