Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstindustrien på Stockholmsutställningen. Av Gotthard Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gotthard Johansson
Serie mö bier. Bodafors.
av den nya tidsriktningen som »ett
intellektuellt och moraliskt renhårigt förhållande till
de konstnärliga problemen, som känns
dubbelt uppfriskande efter den sista tidens
dyrkan av töckniga avgudar, som burit den
nationella traditionens eller den klassiska
skönhetens vackra men falska museietiketter»
var avsedd som en projektil, utslungad i
krigarens lovliga avsikt att såra och döda. Att
den i varje fall inte undgick att såra, blev
klart av den indignation, som detta
uttalande uppväckte hos de sålunda apostroferade
avgudadyrkarna och som resulterade i en
opposition, för vilken en av det svenska
konsthantverkets mest ansedda
representanter, Carl Malmsten, ställde sig i spetsen.
Visserligen lyckades oppositionen icke
åstadkomma någon väsentlig förändring i
utställningens program och yttre anordningar, och det
försök, som i detta avseende gjordes med
understöd av en häftig pressopinion i ett
kritiskt stadium av utställningens tillblivelse,
när de första byggnaderna började resa sina
järnskelett och grå eternitväggar vid
Djurgårdsbrunnsvikens stränder, blev
tillbakaslaget. Men striden om utställningens idéer är
därför icke avblåst. Malmsten har icke
tröttnat på att framställa den som ett estetiskt
och moraliskt dekadansfenomen, och när
detta skrives, har en ny dyning av denna
pessimistiskt färgade kritik sköljt upp i
tidningsspalterna. Allt talar för att den
principdiskussion, som utställningen inlett,
kommer att fortsättas även efter dess slut och
att dess betydelse icke minst kommer att bli
att ha satt för den svenska konstindustriens
framtid viktiga problem under debatt.
För att först hålla oss till principerna, är
det tydligt, att dessa icke äro lika lätta att
formulera för konstindustrien som för
arkitekturen, och någon funktionalistisk
programförklaring i stil med
utställningsbyggnaderna och bostäderna har den
konstindustriella expositionen heller icke blivit. Man
kan i själva verket fråga sig, om det finns
någon funktionalistisk konstindustri. Urgerar
man ändamålsprincipen, som för
arkitekturen blivit den ledande, riskerar man, att stora
föremålsgrupper och till stor del de, som för
närvarande utgöra vår konstindustriella
stolt-bet, falla utanför som rena lyxvaror, och det
som återstår blir till sin form i så hög grad
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
