- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
491

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstindustrien på Stockholmsutställningen. Av Gotthard Johansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ko n s tindit s tr i en på Stockholmsutställningen

retts plats i en särskild hall, kämpa
traditionalism och modernism med varandra på
ett sätt, som ovillkorligen måste inge
sympatier för den förra, trots att den icke är
särskilt väl företrädd. Dess främste representant,
Carl Malmsten, har tack vare sin
oppositionsställning undandragit sig ett personligt
deltagande, även om möbler av honom
förekomma i flera firmors expositioner och hans
anda svävar över de flesta av de av
Stockholms stads hantverksförening utställda
interiörerna. Typiskt för dessa är Oskar
Nilssons förmak, som i sin spröda och något
feminina Biedermeierstämning fångat en
tidsdoft, som i vår bensindoftande och maskinellt
betonade tid torde bli allt svårare att
kvarhålla.

Men att vår tid nödvändigt måste
uttrycka sina ideal i en stil, som till den grad
smakar estetisk nouveau riche som den man
möter i de av Nordiska kompaniet inredda
våningarna, kan man lyckligtvis betvivla.
Såväl firmans specielle arkitekt, A. E. Hjorth,
som dess tillfälligt anlitade krafter, bl. a.
Carl Bergsten och Sigurd Lewerentz, ha gått
in för ett slags pseudofunktionalism, som
skapats av de stora parisiska varuhusens
möbelateljéer och under de senaste åren satt sin
prägel på Salon des artistes décorateurs och
vars enda djupare motivering synes vara att
rädda den gamla möbellyxen med dyrbara
material och inläggningar undan den
annalkande funktionalistiska enkelheten. Medan
denna innebär en strävan efter den renodlat
rationella formen, synes denna
funktionalismens édition de luxe i sina former snarast
eftersträva motsatsen till det förnuftiga. Det
vilar över dessa interiörer med deras exotiska
materialprakt och grella men söta färger en
något kväljande mondän, att icke säga
de-mimondän budoardoft. Att denna emellertid
icke är oskiljaktigt förknippad med modern
möbelstil, visar Eskil Sundahls vid Bodafors
utförda ytterst sobra biblioteksinredning.

En så stark stilbrytning som i möblerna
förekommer icke inom något annat område.
Glaset och keramiken beteckna mera ett lugnt
fortskridande på redan inslagna vägar, men
även där kan man dock konstatera en ny
tendens, som så till vida är besläktad med
de nya strömningarna inom arkitekturen, att
den lägger mera vikt vid materialverkan
än vid dekoren. Det är framför allt hos
Orrefors man kan spåra en sådan nyorientering,
och där framträder den också starkast i re-

Vas av Farstagods. Av
Wilhelm Kåge. Gustavsberg.

lief till den tidigare produktionen. Sitt
världsrykte har ju detta bruk och dess
ledande konstnärer, Hald och Gate, nått genom
det graverade glaset. Ett av sina största
praktstycken i denna teknik har det skapat i
den av Hald komponerade stora
stjärnglo-ben. Men i flertalet av sina nya glas ha de
båda konstnärerna sökt få fram själva
glasmassans skönhet i ett tungt, skimrande gods
utan annan dekor än möjligen en grön eller
brun ton i själva massan eller några små,
djupt inslipade figurer, som endast
ytterligare accentuera massiviteten. Allra bäst ha
de kanske lyckats i det ofärgade och
odekorerade glaset, som särskilt i Gates stora, här
avbildade skål fascinerar genom ett
underbart ljusspel.

Tack vare denna förmåga av förnyelse
intar Orrefors alltjämt en konstnärligt
ledande ställning bland svenska glasbruk. Kosta,
där Ewald Dahlskog tidigare gjort en i sin
art epokgörande insats genom sina slipade
glas, med vilka han på ett märkligt sätt
förnyat en i vanrykte sjunken teknik, har
sackat starkt bakåt. Eda har under disponent
Edvard Strömbergs erfarna ledning särskilt
gjort sig bemärkt genom sina fasettslipade



49I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free