Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstindustrien på Stockholmsutställningen. Av Gotthard Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kons tindtis trien på Stockholmsutställningen
Järnet, som genom Näveqvarns bruks
epokgörande insats redan tidigare upplevt
en konstnärlig renässans, har föga nytt att
uppvisa.
Det område, som mest konservativt
fasthållit vid en gång intagna positioner, är det
som grundat det svenska konsthantverkets
anseende, textilen. Man har ju där också i
högre grad än på något annat område en
gammal, ännu levande tradition att bygga på
i hemslöjden, som på utställningen erhållit
en mycket rik representation. Å andra sidan
är det aktuella problemet inom hemslöjden
just frågan om en förnyelse, givetvis i
försiktiga former, av det gamla
mönsterförrådet. Det är för den som skriver detta svårt
att ta någon ställning till detta problem, som
givetvis hänger samman både med utsikterna
för själva produktionsformens fortlevande i
en tid av ständigt stegrad industrialisering
och för allmogestilens möjligheter att
fortfarande göra sig gällande i en modern
stadsmiljö.
På hemslöjdstraditionen har den moderna
svenska textilkonsten så gott som uteslutande
grundat både sin teknik och sin stil.
Veteranen är Märta Måås Fj etterström, som fritt
diktat över de gamla motiven i ett slags
geometriskt stiliserad textilpoesi, och bland yngre
krafter har Märtha Gahn, som även aktivt
verkar i hemslöjdens tjänst, med mindre
poetisk frihet men med säker smak arbetat
vidare på denna grund. Men när grunden
börjar svikta, står givetvis även det därpå
byggda huset en smula osäkert, och när man
beskådar mängden av från olika firmor
utgångna ryor och flossamattor med mer eller
mindre djupsinnig symbolik och mer eller
mindre poetiska titlar, är det inte utan att
man har ett intryck av att
inspirationskällan sinat och hela genren fastnat i en för
övrigt ganska anspråksfull schablon. Inför
all denna textilromantik kan man längta
efter litet mera sakliga mönster att trampa på.
Det saknas inte heller alla tecken på att
en dylik önskan kan komma att bli uppfylld.
Det är framför allt Elsa Gullberg som här
gått i spetsen för en nyorientering. Hon har
komponerat och utfört flera mattor i enkla
geometriska mönster och väl avvägda
neutrala färgtoner, som i sin stränga saklighet
beteckna ett nytt anslag, jag skulle nästan
vilja säga en ny mentalitet i svenskt textilt
hantverk, en osentimental inriktning mot den
för moderna behov avpassade standardvaran.
Tidskriftsomslag. Av Kurt
Jungstedt. Bröderna
Lager-strö m.
Skada blott, att icke maskintextilen, trots
vissa ansatser, följt bättre med i denna
utveckling och sökt skapa en
konkurrenskraftig ersättning för de stereotypa orientaliska
mattimitationerna, som uppfylla de flesta
svenska hem.
Även i det egentliga textila konstverket
kan man emellertid spåra en begynnande
reaktion mot beroendet av
hemslöjdstraditionen. Typiskt i detta avseende är framför allt
den gobelängens renässans, om vilken
utställningen bär vittne. S :ta Birgittaskolan
har vävt två stora kompositioner av Ossian
Elgström, Elsa Gullberg Dardels Svarta
Diana och en Korsfästelse av Märta Afzelius,
och av den största och märkligaste av dessa
gobelänger, Hilding Linnqvists för
Stadsbiblioteket, vilken väves av Dana Bilde,
utstäl-les ett prov. Stilen i dessa gobelänger är
visserligen något vacklande, men själva
tendensen att förnya denna den yppersta av alla
textila tekniker i kompositioner av
moderna konstnärer är anmärkningsvärd.
Inom bokindustrien försiggår också en
brytning mellan gammalt och nytt, mellan
traditionalism och funktionalism. Därvid är
dock att märka, att vad som nu kallas funk-
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
