Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bruno Liljefors. Några kommentarer. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruno Liljefors
Räv och k r å k o r. 188ç.
Direktör Carl Kempe.
när, han var också jägare. Han måste följa
fågelsträck och rävspår, och ute i
markerna hör man inte de artistiska
börsnoteringarna.
Men vad har han varit först och främst:
konstnär eller jägare? Själv kan han inte
ge ett kategoriskt svar på den frågan.
Jägarinstinkt och konstnärsinstinkt ha
alltifrån ungdomsåren varit så intimt
förenade hos honom, att han icke kunnat
särskilja dem. Han har jagat med
konstnärsöga och målat med jägarblick. Ar detta en
förstucken kritik av jägaren och av
konstnären? För några år sedan skulle det i
varje fall ha varit en fatal anklagelse mot
konstnären. Objektiv vederhäftighet har
ju länge varit en starkt misskrediterande
egenskap hos en artist, och Liljefors har
betänkligt blamerat sig på den punkten.
Han har gått till sitt värv inte bara med
ett subjektivt uttrycksbehov utan också
med ett vitalt sakligt intresse. Man mås-
te, som ofta framhållits, vara jägare eller
zoolog för att förstå hela bredden av hans
kunskaper, djupet av hans iakttagelse,
omutligheten i hans sanningskrav, ja,
kanske också för att förstå arten av hans
natursyn. För Liljefors själv torde en
naturvetenskapsmans omdöme om hans
produktion ha vida större värde än en
konstkännares. Han hyser — det är
förkrossande att säga — en viss misstro mot
konstkritikens sakliga förutsättningar. Han
blir förargad på nytt varje gång han
erinrar sig, att en frejdad konstprofessor
för tjugo år sedan beskrev hans
»Becka-sinbo» i Thielska galleriet på ett sätt, som
visade, att professorn helt missuppfattat
beckasinens gångart och karaktär. Därav
sluter Liljefors, dels att professorn är en
dålig zoolog, dels — och framför allt —
att hans tavla inte är tillräckligt bra. Det
senare är en falsk slutledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
