Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Bruno Liljefors. Några kommentarer. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näs ström
morgonstämning. i8q6.
Thielska galleriet.
niskan Liljefors som om de djur, han
målat. I skildringen av markens, luftens och
vattnets gångande och flygande fänad har
han uttryckt inte bara sin egen utan sin
generations konstnärliga utveckling
alltifrån ungdomens välska förfining över
mandomens hemlängtan, nationella patos
och monumentala syn till ålderdomens
klassiskt klara och blida idyll.
*
I ett brev från Grez skrev Bruno
Liljefors på våren 1887 till en god vän: »Nu
måste det allt vara vackert i gamla
Sverige, — midsommartiden, man får nästan
tårarna i halsen, när man tänker på de
långa, ljusa nätterna, de lugna, klara
vikarna, där björkuddarna spegla sig, medan
göken gal och trasten pjollrar sentimentalt
inne i skogen i halvdunklet. Ja, du har nog
rätt, vi borde hem, och det blir nog aldrig
någon egentlig mening med vad vi
åstadkomma, förrän vi få Sveriges fasta mark
under fötterna och alla våra
barndoms-och ungdomsminnen susande för öronen,
ringande upp oss ur den kosmopolitiska
dvalan, som smyger sig över oss här i
Paris, — jag ville så gärna bli svensk, helt
svensk •—■ men jag blir visst aldrig mer
svensk än les gants de Suède, d. v. s.
huden svensk, men beredd och formad i
Frankrike.»
Det finns ingenting unikt i dessa rader,
man skulle kunna peka på ungefär
enahanda betraktelser i Carl Larssons, Nils
Kreugers och Karl Nordströms
korrespondens från denna tid. Samma ängslan för
den franska atmosfären, samma gnagande
hemlängtan gör sig gällande hos de
nämnda kamraterna. Liksom de hade Liljefors
bakom sig en period av förunderligt tidigt
mognad teknisk förfining, och liksom de
räddes han för förfiningens risker. Den
svenska kolonin i Grez vid 1880-talets mitt
hör till de psykologiskt mest fängslande
företeelserna i svensk konsthistoria. Den
lever i en idyll, som plötsligt blir ett
fängelse, den leker spirituellt och elegant med
artistiska kvaliteter, som plötsligt visa sig
ihåliga och värdelösa, den excellerar i
gra-tiösa bagateller och står plötsligt inför
kravet på en samling kring »det ene fornöd-
534
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0586.html
