Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svenska Bilders förebilder. Av Paul Gemer - Dryckesoffer. Av Karin Boye
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Gerner
På hans läppar talet stäckes —
Lyssna! Månn’ i fjärran väckes
Wittstock-dundrets återljud?
Ar det åskans djupa toner?
Nej, men kejsarens kanoner —
Mot det herrelösa lägret
rycker fienden, vid Gud!
Ovanstående lilla undersökning har således
visat, att Bjurstens diktsamling i flera
avseenden varit ett direkt mönster för Svenska
Bilder. Otvivelaktigt har detta förhållande i
yttersta hand sin förklaring i Snoilskys
poetiska sensibilitet: dess romantiska
obenägenhet att upptaga vardagens brokiga material,
dess böjelse för historiens, konstens och
diktens stiliserade stoff. Den fantasiens
smältningsprocess, som ur verklighetens malm
utvinner diktens raffinerade metall, var,
ungdomsdikterna till trots, icke Snoilskys sak;
men skulptörens, gjutarens, ciselörens konst
behärskade han med mästerskap. Gärna må
han därför ha hämtat än så mycket från sina
föregångare — det konstnärliga uttryckets
omedelbara liv, dess energi och glans, är hans
personliga egendom. Svenska Bilders litterä-
ra rang minskas således icke av förhållandet
till Bjursten. Ty epigondraget, de
främmande stilelementens oförmedlade karaktär,
gränslinjen mellan inflytandet från Tegnér
och inflytandet från Runeberg, som hos
Bjursten ännu är lätt att iakttaga, har hos
Snoilsky utplånats i en ny poetisk enhet.
Till sin allmänna karaktär är denna
enhet en distinkt bild av samma känsloläge, som
Bjursten famlande sökte ge uttryck. Till sin
halt sammanhänger den nära med detta
känsloläges beskaffenhet. Om den patriotiska
krigspoesiens trumvirvlar och fanfarer, dess
segertecken och klingande namn, kan man
visserligen säga, att de i en bister
efterkrigs-miljö förefalla en smula bleka och åldrade;
men känslan av samhörighet med förgångna
släkten, glädjen vid modet och offerviljan,
lidelsen för gemensamma stora mål, de åldras
icke. Det är till sist genom sin delaktighet
i dessa verkligheter, genom att vara ett
personligt och klart uttryck för dem, som
Svenska Bilder intar sin plats i Sveriges levande
litteratur.
DRYCKESOFFER
Au KARIN BOYE
Över kärvt rött vin böjs tunga pannor.
Det är inte av vin de är tunga.
Det vin som löser våra tankar som mest,
det löser minst vår tunga.
Som en glöd i lönn, som en offerbrand
är kärvt rött vin.
Jag ensam känner, för vilka makter
den röken stiger fin.
Jag ensam vet ur vilka världar
jag hämtar mitt rus.
Var och en stirrar förbi de andra
och vaggas av fjärran sus.
Var och en höjer sitt glas mot ting,
som ingen av de andra ser,
i stumma land, där jubel och klagan
knappt har mening mer.
Så lyfter jag också mitt röda vin,
min offerglöd i lönn,
mot en smärta som är min och som liknar mest
den eviga förtärande blåsten från sjön . . .
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
