- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
572

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Yrjö Hirn. Estetikern och människan. Av Hans Ruin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ha ns Ril in

historia innan han var tvungen att bryta
upp. När han nu åtta år senare erinrar
sig mötet, kan han ej nog beklaga sitt
nödtvungna uppbrott. Vilket tillfälle till
sakligt meningsutbyte om hästar och
deras skötande hade inte gått honom ur
händerna! Och huru mycket blev aldrig
inhämtat av honom i fråga om den
walesiska bygden och dess folk genom det
avbrutna samtalet med en man, som i
fyrtio år rest i trakten!

Man kunde tycka att förlusten rör
Bor-row ganska privat. Men Hirn skyndar
sig, trots att han varken förstår sig på
hästhandel eller på inkörande av istadiga
springare, att anmäla en avvikande
mening. Med fullt hjärta förenar han sig om
Borrows beklagande av att
konversationen i värdshusköket blev avbruten. Ty
just däri visar sig enligt hans mening
Borrows makt som författare, att »han
omvänder, för en stund åtminstone, sina
läsare till den lära, som omedvetet legat
till grund för hans alstring: att livet,
sådant det betraktas .med en färdemans fria
och öppna sinnen, är intressant i alla
sina yttrings former, i gamla danska
kämpa-visor, i inskrifter på kinesiska tekannor, i
traditionella bedragarknep hos
kringstrykande zigenare, och i allt det man kan
inhämta av en hästhandlares konversation
i ett värdshuskök.»

Utan att själv veta det har Hirn här
givit en karakteristik av sitt eget
forskar-kynne. Ty han hör nog inte till de läsare,
som blott under intrycket av en
överlägsen berättarkonst för en stund blivit
omvända till denna breda livssyn, han bär
den levande i sin egen naturs läggning,
hela hans författarskap är ett vittnesbörd
därom. Så olika ämneskretsar och
livsformer omfattar i själva verket det som Hirn
sökt tränga in i och skrivit om, att
förteckningen däröver förefaller uppdiktad.
Vi möta hos honom förståelsefulla och
träffsäkra skildringar av fromma färde-

män och eremiter, men också av luffare,
strykare och andra profana resenärer, vi
få de klassiska estetiska begreppen lagda
till rätta för oss, men lära oss också att
med aktning betrakta oansenligare
forskningsuppgifter, såsom de traditionella
redskapen i barnens lekar, vi invigas i den
katolska kyrkans rituella och dogmatiska
system, men ledas också djupt in i
primitiva folks religiösa och magiska
föreställningar, vi läsa om schaldanser och
vinod-larfester, om skådespelare och berömda
brottmålssubjekt, om skeppsbrutna
sjöfarare och utopiska samhällsbyggare, om
fåglarnas fjäderskrud och sångkonst och
bevingade ords härstamning och
vandringar, och få som råga på allt hela böcker
till livs om andliga stormän av så olika
syftning och hållning som Jonathan Swift,
Dr Johnson och Denis Diderot. Med ett
ord: vi möta hos Hirn en sådan
intressenas mångfald och skiftesrikedom att
tanken, i sitt letande efter förebilder, t. o. m.
glider förbi det sekel, där den väldige
bäl-tespännaren och mångfrestande
författaren George Borrow hörde hemma, och
fram till det sekel, som mer än något
annat ligger Hirns hjärta nära, till det
adertonde seklet, om vars bästa företrädare det
gäller vad Hirn yttrat om en av dem, om
Diderot, hos vilken han prisar »det rika
sinnelag, för vilket ingenting är tomt
eller tråkigt, utan allt är intressant.»

Men man skall naturligtvis här ha brått
med att inskjuta en fråga. Har icke
denna mänskligt så tilltalande mångsidighet
hos Hirn varit honom som forskare till
skada? Föreligger icke en gång för alla
ett konstant förhållande mellan
vetenskaplig koncentration och vetenskapligt
utbyte?

Frågan skulle i dess senare led från
ingens sida kunna påräkna ett livligare
instämmande än från Hirns egen. Det
finnes knappast något som han med större
enträgenhet inskärper än de minutiösa un-

572

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free