Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Yrjö Hirn. Estetikern och människan. Av Hans Ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Riiin
flöjt, som ger form åt alla rörelser och
därmed betvingar raseriet. De ha funnit
ett uttrycksmedel, som är verkligt
utlösande och befriande. De ha funnit konsten.
Detta är den lärdom Hirn dragit av
relieferna i Louvre och British Museum.
Och den omsätter han i en allmän
konstteori.
Han tar fasta på, att »driften till
uttryck för övermäktiga känslor, till eggelse
av lusten och befrielse från olusten, ligger
som en orsak bakom all mänsklig
strävan». Och han gör gällande att »konsten,
bättre än någon annan verksamhet, är
förmögen att tjäna och tillfredsställa
uttrycksdriftens behov». Detta är hans
grundhypotes. Han visar, huru det
konstnärliga uttrycket förhjälper känslolivet till
större kraft, till starkare accenter,
samtidigt som det renar och förlöser. Att
lidelsens flämtningar hos de dansande
månaderna övergått i den harmoniska känslans
fria andetag är ett verk av det musikaliska
element som trätt till, av de reglerade
tonförhållandena, av rytmen, som med sitt
krav på en bestämd tidsföljd dämpar det
upprörda känslosvallet. Glidandet med
tonerna betingar redan en viss, om än aldrig
så ringa ansträngning av
uppmärksamheten, av den intellektuella aktiviteten, och
det kan ej annat än svalka svedan- av den
övermäktiga känslan. Ju mer människan, i
sin strävan att stegra sina lustkänslor och
lätta sin olust, söker sprida sin känsla till
andra för att vinna eggelse eller lisa
genom återverkan från likakännande — det
enklaste och ursprungligaste motivet till
konstalstrmg — desto större är den
lindring som kommer henne till del. Man kan
inte meddela utomstående det man bär på,
med mindre uttrycken läggas under
tankens tukt och tygel. Men därmed
undergår man också själv en inre förvandling.
Den konstnärliga formen skänker inte
bara ökad tydlighet åt det egna
medvetenhetstillståndet, genom sin klarhet tillför den
det kännande subjektet självt något av det
lugn, vari varje upprörd känsla söker sin
befrielse. »Konstformen, som stegrar och
förtydligar uttrycket, är samtidigt på
grund av en naturnödvändighet lindrande i
sin återverkan.»
Som synes: det är på känslornas
psykologi Hirn bygger sitt estetiska system.
Det är en e m o t i o n a 1 i s t i s k
konstteori han framställer. Naturligtvis ha också
andra insett känslans roll i konsten, men
ingen har som han i hela dess vidd
undersökt känslouttryckets estetiska betydelse.
Inte bara att han på olika kulturstadier
granskat människans beteende, då hon är
rov för en stark känsla, varvid han som
ett förspel givit en ingående framställning
av djurens sång och dans, bakom vilka han
varsnar samma behov av stegrande och
befriande uttryck, som hos människan
åtföljer varje nervspänning eller känsla. Han
visar, huru de specifikt konstnärliga
egenskaperna, de som förbli desamma
oberoende av vilka praktiska syftemål den
konstnärliga strävan är förmäld med, direkt stå
att härleda ur de emotionella uttryckens
rörelser. Att den konstnärliga
efterbildningen t. ex. utväljer och framhåller hos
företeelserna vissa egenskaper på de
övrigas bekostnad, beror inte i främsta
rummet på någon strävan hos konsten att
upptäcka och återgiva tingens verkliga
väsen, deras av livets materiella
tillfälligheter undanskymda »ideer», såsom Hegel
och Vischer och i viss mening även Taine
gjort gällande. Varje emotionellt betonad
betraktelse av tingen utmärkes av en
koncentrerande och isolerande
uppmärksamhet. Men mer betyder för oss i detta
sammanhang Hirns behandling av de eggande
och lugnande elementens samspel i
konsten. Ingen har med sådan konkret finess
påvisat, huru konsten står under
samtidigt patronat av tvenne gudar, av
Dionysos och Apollo, vilkas andel i de enskilda
konstverken visserligen är mycket växlan-
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
