Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Singoalla och Preciosa. Av Axel Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AxeI Forsström
om natten bort tör att söka etter sin älskade.
Både för Preciösa och Singoalla framhålles
troheten som ett betecknande drag, liksom
tj livaktigheten hos zigenarna i bägge fallen
betonas. Vissa »tablåer» i Preciösa gå igen
i Singoalla: zigenardansen framför slottet,
lägret i skogen med dess vimmel av
människor i ljusskenet från elden, skogen, där den
ensamma zigenarflickan i månskenet
drömmer om slottsherrens son. Preciösa kan dra
sig undan för att få gråta, ty hon brukar
i ensamheten lära sina visor av stjärnorna.
När Singoalla i skymningen går bort för
att möta Erland, använder hon en nödlögn
till förevändning: hon säger till sin far, att
hon vill gå ut i skogen för att lära
framtidssyner.
Helt olika är i de båda styckena
upplösningen. Preciösa slutar harmoniskt enligt
gammalt känt och omtyckt mönster med de
älskandes lyckliga förening. Det visar sig,
att den förmenta zigenarflickan är en
riddar-dotter, och Don Alonso kan ingå ett fullt
ståndsmässigt giftermål med henne.
Den ljusa stämningen i Preciösa
fram-häves av musiken. Den idealiserar
zigenar-livet. Ibland vill man karakterisera den med
ord som »söt» och »ljuv».
Undantager man upplösningen, innehåller
Preciösa de enkla element, av vilka
Singo-alladikten kan vara uppbyggd.
I Singoalla är slutet tragiskt. Erland blir
genom svek skild från sin älskade.
Giftdrycken bryter ned honom. Giftermålet med
den ljusa Helena, som föräldrarna utsett till
hans maka, gör honom aldrig fullt lycklig.
Då Singoalla efter många år återkommer,
tages hon för »pestflickan» och hennes och
Erlands son för »pestgossen». Erland dödar
med egen hand Sorgbarn. Han försonas
med Singoalla, men båda dö — enligt
novellens första avfattning — i pesten. »Sagan
slutar», heter det i den ursprungliga
novellen, »såsom när under ett strängaspel
strängarna plötsligt brista i ett disharmoniskt
ackord, förrän detta hunnit upplösas i
försonande samljud. Ty harmoni och försoning,
var finnas de här nere? Hör, stormen
börjar åter brusa i skogen! Sjunger hans vilda
röst om harmoni och försoning? Orkanen
ryter högt över jorden, men nere i dess mull
arbetar förgängelsen, alstringskraften och
åter förgängelsen. Blomman uppspirar, för
att dess skönhet skall maskstingas;
barnasjälar uppstiga ur det obekanta för att
iklädas stoftskrud och orenas av synden.
Träng-tar du efter evig skönhet, obefläckad oskuld,
oförgänglig lycka, sök den icke på jorden,
men hoppas på evigheten!»
Texten till Preciösa bygger på Cervantes’
novell La Gitanilla, genom vilken
zigenar-exotismen gjorde sitt inträde i litteraturen.
Rydbergs Singoalla står alltså mycket nära
denna den första av alla zigenarnoveller. Men
stoffet har i hans händer omformats, så att
han genom det kunnat ge uttryck åt sina egna
än ljusa, än bittra barndomsminnen och åt
sin egen ungdoms mörka melankoli.
Jönköpings kronohäkte 1745—1859 och Viktor Rydbergs
b ar 11 d o m s h e m.
Pennteckning az’ Viktor Rydberg i en anteckningsbok från Jönköpings tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
