Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Froissart. Av Frans G. Bengtsson. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
erpassen vid Pamplona — en fullvuxen
homerisk hjältekatalog —; skildringarna av
skottarna och deras expeditioner över
gränsen, och Douglas och Percy vid
Ot-terburn; berättelsen om kung Edward
III :s schackparti med grevinnan av
Salisbury ; om hur vansinnet först kom över
kung Karl VI av Frankrike den varma
sommardagen på vägen mellan Le Mans
och Laval; om Jakob van Arteveides död;
om hur Peter den Grymme av Kastilien
nådde sitt slut; om väpnaren John
Bolton och hans sex rapphöns vid John av
Lancasters belägring av Rennes 1357; om
de fyra irländska kungar som på Richard
II :s befallning togo lektioner av en
förståndig engelsk riddare i Dublin för att
lära sig sitta hyfsat till bords och ha byxor
på sig; samt andra lika bra som dessa. Hur
många sådana citat man än kom med,
skulle det ändå endast bli som droppar ur
oceanen ; ty — när man tänker rätt på saken
— vilken annan författare (Herodotos och
Boccaccio i all ära) har egentligen
berättat så många och så bra historier som
Froissart? Föreställde man sig Tusen och
en natt som en enda författares verk samt
uteslutande rymmande sannfärdiga ting.
skulle man först därmed få något som ur
den synpunkten kunde tävla med vad
Froissart åstadkommit.
Ridderskapets värld, jämförelsevis
solig med sina inslag av skönhet och
ädelmod, räcker trots sin innehållsrikedom inte
till för hans outsinliga berättarglädje: han
måste också ha med den andra krigiska
värld, av långt mera dubiös art, som
blomstrade i dennas skugga, —- de rena
äventyrarnas, frikompanjonernas och
rö-varkaptenernas skummare sfärer, om
möjligt än mera innehållsrika, än mera
sällsamma och romantiska än den förras. För
honom äro dessa figurer ett oftast
fördömligt släkte, men samtidigt också ett i
högsta grad lockande; i hans världsbild
spela de ungefär samma roll som rödskinn
och sjörövare i sentida unga generationers ;
det märkliga med Froissart är endast, att
under det pirater och rödskinn i
allmänhet behövt ett par hundra mils eller års
avstånd för att framstå i sin fulla charm,
har han däremot ett vaket sinne för sina
dunkla figurers romantik fast han
praktiskt taget lever mitt ibland dem.
Visserligen förhärligar han dem alls inte med
någon sjuklig salvelse: han går strängt
tillrätta med dem för deras rovgirighet och
grymhet och talrika andra avigsidor och
har å den betryckta mänsklighetens
vägnar mången lojal suck av belåtenhet när
något band utrotats; men samtidigt kan
han som berättare inte låta bli att se på
dem med förtjusta ögon. Deras rörliga
leverne hänför honom, om inte för annat så
därför att det ger honom stoff till så
många präktiga historier. När det är
fråga om ett djärvt äventyr, när en god
krigslist sättes i seen, eller när något strövande
parti nattetid vid nytändning tar sig in
över en borgmur par eschielles de cordes
et graves d’acier, med repstegar och
stålklor, glömmer han bort allt annat för att
leva med i handlingen, och med
ojämförligt humör är han då helt på de
företagsamma sällarnas sida: »Och först äntrade
upp, vig som en katt, Bernard de la Salle,
som i sin tid varit med om många
eskala-der . . .»
Froissart rör sig med flera olika skikt
av frikompanjoner. Först har man de
stora kondottiärtyperna, mestadels Svarte
Prinsens kaptener, — alltid till hands när
han behöver dem, fast stundom med hans
tillstånd engagerade även i andras krig:
Hugh Calverley, Perducas d’Albret,
Eustace d’Aubréciaucourt (bördig från
Hennegau, som Froissart ofta med
stolthet påpekar) och, som den berömdaste
bland dem alla, Sir Robert Knolles, som
ung varit med i »de trettios strid» och somt
genomlevde alla århundradets krig för att
rik, from och legendomspunnen dö hemma
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
