Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund - Japanska motiv. Av Bertel Gripenberg - En samurai - Japanskt valspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Ekeltind
för en av de ledande skribenterna i
»Quosego», Gunnar Björling.
»1929» är ett av tidens tecken, att en ny
riktning håller på att växa fram, en
reaktion mot modernismens utsvävningar.
Albumet visar stor släktskap med ett tyskt arbete,
som utkom för någon tid sedan: antologin
»Junge deutsche Lyrik», som presenterar sig
som en motsvarighet och motsättning till den
expressionistiska antologin
»Menschheitsdäm-merung» av år 1920. I stället för den
kaotiska, måttlösa och upprivna
expressionismen i »Menschheitsdämmerung» söka de nya
20—30-åriga poeterna efter glädje och
renhet, den enkla skönheten, storheten i »das
Heilig-Nüchterne». Deras läromästare äro
Stefan George, Hugo von Hofmansthal,
Rainer Maria Rilke och Rudolf Alexander
Schroeder. »Junge deutsche Lyrik» var
intressant som tidsdokument, som skapande
diktare förefalla de nya poeterna att vara
underlägsna de bästa av de författare, som
samlade sig kring »Menschheitsdämmerung».
Den generation som skapat sig ett
språkrör i »1929» har t. v. föga hunnit
framträda i litteraturen; det blir intressant att se
vilken riktning deras framtida utveckling
kommer att taga. De skönlitterära bidragen
i »1929» ha i allmänhet lämnats av något
äldre författare; man fäster sig särskilt vid
en vacker dikt av Kerstin Söderholm.
JAPANSKA MOTIV
Av BERTEL GRIPENBERG
EN SAMURAI.
För ätt och ära bär jag stolt min fana,
för dem min klinga jag i striden drar,
och under rikets stolta solstandar
jag vandrar pliktens stormomsvepta bana.
Ur templens grifter fädrens röster mana
som ekon av en härlighet som var.
Hur härlig äran är som strålar klar,
kan ingen lågfödd ens i drömmen ana.
Mitt blod skall gå från mig till mina
söner —
en faders salighet är söners böner —
och söners bästa arv är fäders ära.
Mot denna skatt är livet löjligt ringa,
det minsta offer en vasall kan bringa
sin egen, kejsarens och ättens ära.
JAPANSKT VALSPRÅK.
Där levde fordom på Dai Nippons öar
en trofast, järnhård, tapper krigarkast.
Där körsbärsblomman vit och dunlätt
snöar
den lärt att för sin kejsare stå fast.
Den kände icke svaghet som förslöar,
ej västerlandets veka lust och last.
Den vräktes kring av vilda striders sjöar
och kämpade tills konstsmidd brynjabrast.
»Bättre att krossas såsom ädelsten
än tarvligt leva såsom tegelsten»,
om också livet ler i blomvit maj.
Med svärdet draget ur lackerad skida
och redo att till döds för äran strida
skrev så en anstolt, ädel samurai.
66 o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
