Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Teatermuseet på Drottningholm. En programförklaring och en överblick. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agne Be i j e r
Foto. C. G. Rosenberg-
C. F. Adelcrantz. Teatermodell.
har gott av att veta det. Även de allra
största bland diktarna, Aeschylus, Shakespeare,
Goethe, ha mindre att säga dem som i
förvissning om deras tidlöshet komma
oförberedda till dem. Många gånger ingenting alis.
Och om detta gäller de största, i hur
mycket högre grad är det då icke sant
om dii minorum gentium! Den oändliga
ström av andra- och tredjerangsdiktverk
som numera icke läsas annat än av
fackmännen och icke heller hos dem väcka
någon glädjekänsla! Om de en gång betytt
något, och vi veta om bra många "att de
gjor.t det, har detta dock haft sin grund i
att de utlöst en emotionell reaktion hos
sina läsare. Detta ha de gjort icke i
kraft av de ofta torftiga rimmade eller
orimmade uttalanden som alltjämt stå att
läsa på de gulnade sidorna, utan i kraft av
allt det som en gång stått mellan raderna
och som nu är bortfallet.
Allt som stått där kan nu icke
återställas. Men måhända en del.
Taga vi nil särskilt sikte på den dikt-
ning som i tiden sammanfaller med det i
Drottningsholmsteatern sammanförda
bildmaterialet, renässansens, barockens,
franskklassicismens och upplysningstidens
vitterhet, skall det vid närmare studium visa
sig att den i långt högre grad än man
varit van att räkna med stödde sig på rent
visuella associationer, med andra ord
vädjade till läsarens bildfantasi. År 1766
riktade Lessing ett grundskott mot vad han
ansåg som det centrala i klassicismens
konstlära, den teori som sammanfattades
i det horatianska ut pictura poesis.
Lessings Laokoon, med underrubriken ȟber
die Grenzen der Malerei und Poesie», en
av de icke alltför många konstteoretiska
utredningar som i bokstavlig mening
kunna anses bilda epok i konstens egen
historia, vill en gång för alla röja upp med
den sällsamma förblandning av
bildkonstens och poesiens väsen som alltsedan
renässansen kommit båda att se sin
väsentliga uppgift i skildringen av en —
verklig eller av inbillningen skapad — sinne-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
