Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur några anteckningar. Ett kvickhuvud. Enlevering och romantisk kärlek. En allvarsman och hans död. Av Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur några anteckningar
Ett kvickhuvud. Enlevering och romantisk
kärlek. En allvarsman och hans död
A v Ve r ner von He i d e ns t a ni
[ODSET, som med sina bruk och
många underlydande gårdar sträckte sig
utefter Vätterns tivedssträckor, hade till en
clel förvärvats genom min morfars far och
innehades nu i sin helhet av hans
efterkommande. Han var ett kvickhuvud och
skarp i finanserna. Det han rörde vid blev
guld, och han var en man som levde efter
sina principer.
Det var en tid då kvickhet stod så högt
som dygd, att inte ens två enfaldiga kunde
skaka hand på gatan utan att säga minst
var sin kvickhet. Kvickhetens anseende
då kan endast jämställas med dumhetens
nu. I motsats till oss ansåg man
kvickheten djupögd och plattheten ytlig. Till och
med av skalder, skaldinnor och politiska
folkhjältar begärde man glimtar från den
träffsäkert snabba rörelsekraft hos hjär-
nan, som med ett riktigt namn kallades
kvickhet. Med vittra män förstod man
gärna kvicka och belästa, och med sådana
trivdes han helst. Encyklopedisternas
skrifter betydde för honom tio gånger
mer än hans fullmakt som officer och
förmåner som adelsman, och han reste ut
och stannade i Frankrike under flere år.
Där rådde den glada yrselns tid,
aftonen före revolutionen, då alla politiserade
och roade sig. Med sitt slätrakade
ansikte, sitt lätt pudrade bakåtstrukna hår och
den ljusblå rocken såg han ut som ett
typiskt porträtt från revolutionstiden, en
kusin till Robespierre. Jag gissar, att han
skulle ha mycket att tala om, ifall han
nu plötsligt kunde stiga in genom dörren.
»Sitt ned, morfars far», skulle jag säga,
»och låt oss se vem som är kvickast! Det
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
