Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Attiska gästabud och attiska bordsvisor. Av Emil Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Attiska gästabud och attiska bordsvisor
keskonung, vanligen genom tärningskast;
hans befogenheter motsvarade ungefär
ledarens vid en tysk studentkommers.
På honom ankom för det första att
bestämma vinblandningen. Vinet dracks
nämligen alltid uppblandat med vatten,
ett bruk som kanske får sin förklaring
såväl genom det grekiska vinets styrka
som genom de kolossala kvantiteter som
förtärdes. Obemängt vin i bägarna
betraktades som en barbarsed, till och med
hälften vin mot hälften vatten hörde till
undantagen; dein vanliga proportionen
var en eller två delar vin till tre delar
vatten. Vidare fick symposiarken
fastställa antalet och storleken av de skålar
som skulle tömmas i ett drag: ett slags
dryckestvång förelåg nämligen i regel.
Man började med små bägare, men sedan
blevo de allt större och större; i Platons
Symposion tömma Alkibiades och Sokrates
var sin välkomstpokal bestående av en
psykter, en kylskål, fylld med vin, ett
kärl som rymde mer än två liter! Någon
egentlig mat förekom icke vid
dryckes-festerna, men väl allehanda salta och
starktkryddade eller annars törstväckande
tilltugg till vinet.
Den underhållning gästerna själva
skötte om bestod dels i allehanda
»intelli-4 — Ord och Bild, 41: a årg.
genslekar» så att säga, lösandet av gåtor,
charader med mera sådant, dels åter i en
mängd sällskapsspel av annat slag:
brädspel, tärningsspel, kottabos-spel o. s. v.
Synnerligen vanligt och omtyckt var det
sistnämnda spelet, kottabos. Det tillgick
sålunda, att man slungade en vinskvätt
ur dryckeskärlet och därvid försökte
träffa en liten skål eller platta och få den
att falla ned från den kandelaberartade
ställning, på vilken den balanserade.
Den enda kategori av kvinnor som
närvar och kunde tänkas närvara vid
gästabuden — förutom vid familjefester
naturligtvis — bestod av flöjtblåserskor
och kitharaspelerskor, danserskor,
akrobater och hetärer. Och hur det gick till
när dessa inbjödos att direkt deltaga i de
unga männens samkväm, därom giva i
synnerhet vasbilderna klart och
oförbehållsamt besked.
Det lider emellertid inget tvivel att
sången vid sidan av samtalen i regel
utgjorde den huvudsakliga andliga
underhållningen vid symposierna. Och det hade
så varit allt sedan urminnestider. Redan
de homeriska hjältarna lyssnade med
välbehag till sång vid sina gästabud — till
yrkessångarens, aoidens, föredrag. Senare,
under historisk tid, tyckes en av gästerna
Sy mp o s i o n med ynglingar och hetärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
