Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Attiska gästabud och attiska bordsvisor. Av Emil Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Attiska gästabud och attiska bordsvisor
Ty r a n n mö r da r n a Harmodios och A r i s t o g e i t o n. Grupp av
Kritios och Nesiotes. Athen 4.77 f. Kr.
Gruppen är känd genom en marjnorkopia i Neapels museum, som blivit föremål för den
här återgivna arkeologiska restaureringen. I Strassburgs museum.
Ve Leipsydrion, du som svek de våra!
Vilka hjältar bragte du ej om livet —
behjärtade män av ädel börd,
män som för öppen dag röjde sitt fädernegry.
Men det berömdaste av alla attiska
skolier, en visa som under mer än ett
sekel föredrogs snart sagt vid alla de
tillfällen där festens kransar delades ut och
männen samlades kring bägaren, var den
så kallade Harmodiossången. Också den
förhärligar en politisk tilldragelse,
Hipparchos’ död för mördarhand. Om hän-
delseförloppet äga vi flera uppgifter, vilka
vad detaljerna beträffar skilja sig från
varandra. Thykydides’ version, av många
betraktad som den tillförlitligaste, lyder i
huvudsak på följande sätt.
Hipparchos, yngst av de härskande
Peisistratiderna, en konstförståndig och
skönhetsälskande man, hade med erotiska
närmanden efterhängset förföljt en ung
athenare vid namn Harmodios, och
förbittrad över dennes avvisande hållning
hade tyrannen hindrat hans syster att som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
