Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Haydn och Sverige. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haydn och Sverige
Uppförande av oratoriet Skapelsen i Wiens universitets
festsal 1808. Akvarell av W i g an d.
Staden Wiens historiska museum.
Hertig Carl, Frimurareordens högste
chef i Sverige, var lätt vunnen för
Silverstolpes plan att få det av dem båda i Wien
hörda verket framfört vid en av nämnda
ordens sedvanliga långfredagskonserter;
det må annoteras att Grauns oratorium Jesu
död 1797 vid dessa avlöst Pergolesis förut
omtalade Passionsmusique. Till förmån för
Frimurarebarnhuset blev verket också,
efter en redan nu offentlig generalrepetition
på skärtorsdagen, givet i Stora
Riddarhussalen långfredagen den 3 april 1801
av Frimuraresamhället, »biträdt af
Ama-teurer, Kongl. Musicaliska Academiens
Elever och Kongl. Hof-Capellet». Bland
solisterna namngavs endast
Hof-Secre-teraren Karsten, som vi erinra oss
redan från Stabat mater-framförandet.
Liksom Haydn i Wien själv stod med
anförarestaven och en särskild kapellmästare
— enligt Berwald — satt »vid forte-pianot,
omgifven af solosångarne, choren, en
vio-loncelle och contrabas», nämnes hos oss
Haeffner såsom »uppförande Mästaren för
mängden Musici» och Haydn-lärjungen
Struck »såsom understödjande Gabriel och
Eva med sin Forte-Piano». Den ytterst
till Miltons Paradise Lost återgående
texten, på vars titelblad komponisten angavs
som »Doctor i Tonkonsten,
Capellmäs-tare hos Regerande Fursten af Esterhazy,
Ledamot af Kongl. Svenska Musicaliska
Academien», hade översatts av J. G. de
la Gardie och F. S. Silverstolpe; såsom
något unikt framhölls, att den hade tryckts
i Wien.
»Skapelsens upförande har lyckats à
merveille», skrev Axel Silverstolpe till
brodern i Wien. Man får veta, att det var
»den första (d. v. s. största) Concert som
upförts i Sverige». Antalet medverkande
gick visserligen ej som i Wien upp till
några 400 personer, men närmare 200 var
för våra förhållanden vackert så. Och
re-cetten till Frimurarebarnhuset belöpte sig
redan nu till en för den tiden högst avse-
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
