Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ballad från havet. Av Barbro Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barbro Mö r n e
Vi gingo nu till verket vid Långöns västra strand.
Far rodde, och vi talte ej ett ord.
Men plötsligt vart det stilla som vinden mojnat av.
Vi höjde våra blickar, vi såg det vida hav
och över havet tjockans vidunderliga band.
Det skymde som till natt för oss ombord.
Vi skönjde knappt varandra. Från akter och till för
det var som många vintervita mil.
Jag tänkte på en skidfärd, när vädrets vassa spö
en piskar rätt i synen och allt är grått av snö. ■—
Då krängde båten plötsligt i en djup och skummig sjö
— och bror var borta, slungad överbord.
Vi rodde långsamt hemåt mot Hemöns kust till slut
och det var natt, när vi till stugan kom.
Mor hade lampan tänd — ja, hon brukar ha den så.
Vi talte ej, vi märkte hon visste allt ändå.
Och natten led. Och tanken, förströdd och trött till slut,
till samma källa ständigt återkom.
På backen svänger flöjeln i vinden dagen lång.
Det är ej samma lust med den som förr.
Och båtarna vid stranden och näten i vår bod
se ut att sakna någon. Och yxan skarp och god
hon klingar ej mot barken. Och själva trastens sång
blott vemod sjunger in i stugans dörr.
Och ror jag ut på fjärden en sommarstilla kväll
i solnedgång med näten i min båt
och doftar det från stranden av björkars friska blad,
jag tänker på min broder. Jag kan ej vara glad.
Och hör jag någon sjunga med stämma ljus och gäll
långt nordpå vattnen, brister jag i gråt.
Och många år förflutit sen havet tog min bror.
Allt är som förr. Som förr jag färdas hem.
Men öde tycks mig stranden, som här jag stävar mot.
Där står ett träd och grönskar och sorgen tär dess rot.
Jag ror med näten hem, och jag sjunger, när jag ror.
De döda, ack, vi tänker jag på dem!
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
