- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
245

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rom och hellenismen

på försvarsverkens utvidgning se hur
denna hellenistiska krigskonsts krav och
medel tvingade sig på italikerna. Detta har
väl skett som något mera självfallet. Men
när Scipio började gymnastisera på
grekernas palestror i Syditalien, då grekisk
dräkt, lyx och bordskick började skymta
i de aristokratiska familjerna, då de
började sätta in grekiska kolonner i sina atrier
och bygga stenteatrar som i de grekiska
städerna —• då restes motstånd från
senatens konservativa familjer. Sannolikt
fann det kraftigt gensvar hos den stora
mängden. Teatrar revos och förbjödos,
polisförbud och åtgärder mot lyxen hörde
till ordningen, censorerna straffade, den
gamle Cato dundrade mot nyheterna. Men
just Catos namn understryker, att talet
om sterila fördomar ej alis skulle säga
hela sanningen. Det var en självständig
omdaning det gällde, en förening mellan
nytt och motsträvigt, livsdugligt gammalt.
Däri ligger det viktigaste av alltsamman.
Både »det gamla Rom» och hellenismen
gingo upp i en kulturell nyskapelse. Catos
stad blev från början ej en viljelös
härma-re. Rom förblev en självständig
individualitet, såvitt någon ståt kan sägas förbliva
det, då den ryckes ut i en gemensam
världskulturs väldiga ström. Naturligtvis blev —
som också antika skriftställare framhävt—■
den kultur som Tiberstaden fick till sin
form väsentligen hellenistisk-grekisk.
Givetvis grep detta inflytande djupt in även på
det politiska området, där romarna dock
hade sin egen fasta tradition. Gracchernas
grekiska demokratiska doktrin är ett
exempel; den verkade som socialismen och
andra importerade åskådningar i våra stater.
Men vare sig man börjar med att granska
det politiska eller det allmänt kulturella
skall man lätt finna, att det
huvudsakligaste dock var det nya som blev till i
Rom, då nytt och gammalt möttes.
Hellenismen fick en tredje självständig
växt-plats, en ny egenartad provins i Italien vid

Mar cellusteatern i Rom efter
de senaste årens
friläggnings-arbeten (/pj/).

sidan av Syditalien och av etruskstäderna,
en provins som i motsats mot
etruskstäderna ej skulle slappna men få ny kraft,
nya uttrycksmedel genom den främmande
påverkan och snart i sin nya form även
kulturellt påverka erövraren,
medelhavsvärlden.

Årtiondena gingo. Väldet växte. I Rom
gick brytningen över hela linjen. Cato
varnade mot grekerna med kraftfull romersk
självhävdelse. Roms egen tradition
fixeras — med den grekiska hävdateckningens
och retorikens inlånade, ofta
schematiserande medel och teknik. Den blir — i
denna hellenistiska utformning —• en
romersk »filosofi», en verkande, medveten
makt genom romerska historiker och
skalder. Språket smyckas och får ledig form.

245

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free