Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Nicodemus Tessin d. y. Av Åke Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke St a v e n o tv
romerska palatsarkitekturen. Mest
konsekvent kom denna till uttryck i Stockholms
slott och i Tessins eget hus saint i alla de
projekt, som på grund av de bistra tiderna
vid 1700-talets början endast kommo att
stanna på papperet. Men alla dessa Tessins
verk, både de utförda och de planerade,
fingo en oerhörd betydelse för den svenska
arkitekturutvecklingen. Visserligen bröts
det starka beroendet av den romerska
byggnadskonsten redan under den äldre
frihetstiden till förmån för den franska
slottsarkitekturen, men anknytningar till
den tessinska stilen kunna ofta
konstateras såväl i 1770-talets gestaltning av det
nya Gustaf Adolfs torg och den
gustavianska epokens byggnadskonst överhuvud
som hos Karl Johans arkitekter ungefär
hundra år efter Tessins bortgång. Ännu
så sent som på 1800-talets mitt hade hans
stora projekt till ordnande av slottstrakten
och stadens centrum en viss betydelse för
utformningen av stadsplanen för
Stockholm år 1866, som i hög grad har givit
staden dess nuvarande fysionomi.
Tessins insats i den svenska
arkitekturhistorien har tidigare varit åtminstone
anad. Genom Upmark d. ä :s, Bottigers och
Siréns forskningar ha de viktigaste av hans
byggnadsverk i Sverige blivit bestämda
och gången av hans studieresor klarlagts.
Men alla hans stora projekt, vilka som
oidentifierade blad förvarats i tessinska
samlingen i Nationalmuseum, ha sällan
beaktats, liksom naturligtvis aldrig har
utretts deras historia eller betydelse för den
samtida arkitekturutvecklingen. Att Tessin
dessutom spelat en betydande roll i hela
det europeiska konstlivet, att han låtit
Sverige bliva det land, varifrån de romerska
stilidealen ånyo sökte erövra världen och i
vissa fall lyckades, låter onekligen som en
saga. Men att så verkligen varit fallet blir
man helt övertygad om vid studiet av
Josephsons skrifter om Tessin och
angränsande ämnen.
Nyligen har Josephson i två ståtliga
volymer, utgivna av Sveriges Allmänna
Konstförening, givit oss Tessins biografi,
skildrat hans insatser som hovman och
ämbetsman, som politiker och framför allt
som skapande konstnär. Detta verk om vår
störste arkitekt kan betraktas som det
slutgiltiga. Det sammanfattar på ett
glänsande sätt alla av samme författare tidigare
skrivna specialstudier, men skänker hela
tiden nya och givande synpunkter. Det är
skrivet utan alla tröttande
detaljundersökningar av de enskilda husens
arkitekturhistoria och ger verkligen en syntes av
Tessins liv, verk och betydelse. Det är
roligt och spännande som en roman,
samtidigt som det är lärt och vederhäftigt som
få konsthistoriska undersökningar.
Den som följt Josephsons
Tessinforsk-ningar under de sista femton åren förstår
det oerhörda arbete, som ligger bakom de
slutliga resultat han kommit till. Redan i
doktorsavhandlingen av år 1918, i vilken
han, inspirerad av Brinckmanns märkliga
undersökningar, behandlade
»Stadsbyggnadskonst i Stockholm intill år 1800»,
förekommer ett större avsnitt om Tessin och
dennes insatser i den stockholmska
stadsbilden. Denna studie om barockens
stadsbyggnadskonst är den första som
föreligger på svenska om detta ämne. Redan
här är han alltså inne på förbindelserna
mellan barockens Italien och Sverige.
Tessins starka beroende av den italienska,
framför allt den Berniniska
stadsbyggnadskonsten och arkitekturen blev redan
här bevisad. Josephsons
arkitekturhistoriska forskningar följde sedan konsekvent
den linje, som ovan är antydd. Särskilt
sysselsatte han sig med Stockholms slotts
byggnads- och stilhistoria, och i en
glänsande studie, tryckt i S :t Eriks årsbok
1922, utreddes slottets stilistiska
sammanhang med den romerska och i någon mån
även den franska 1600-talsarkitekturen.
Rom fångade dock mer och mer Jo-
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
